The original Singapore Sling

Amed, Indonesien

Mörket är på väg att sänka sig över oss medan vi rullar in genom Singapores förorter, de massproducerade höghusen i betong står som monument över landets enastående ekonomiska utveckling. Landet är en av de fyra ursprungliga asiatiska tigerekonomierna vilka utmärkte sig genom sin smått fantastiska tillväxt på i genomsnitt över 6% per år mellan 60-talet till 90-talet. På trettio år lyckades Singapore, Hong Kong, Sydkorea och Taiwan att lyfta sig från fattiga utvecklingsländer till rika industriländer. Detta åstadkoms bland annat genom införandet av marknadsekonomi där utländska investeringar uppmuntrades, myntets baksida var ofta tveksam demokrati och införandet av en polisstat där medborgare gjorde bäst i at hålla sig på mattan. Även om den ordningen sällan var officiell och sedermera avskaffades är det än i dag dödsstraff för mord samt grova narkotika- och vapenbrott i Singapore. Tycka vad man vill om den saken men faktum är att landet kan titulera sig som ett av världens säkraste länder sett till förekomsten av kriminalitet och världens tredje starkaste ekonomi sett till BNP per capita. Det går faktiskt att finna alla de fyra tigrarna inom topp 30 på listan över länders BNP per capita och då är det främst Singapore och Hong Kong som sticker ut på topp 10. Övriga Asien blev minst sagt inspirerade och det dröjde inte länge innan fyra nya “tigerungar” började utmärka sig. Frågan är om framtiden ser lika ljus ut för Thailand, Indonesien, Malaysia och Filippinerna som för de ursprungliga tigrarna, med all största säkerhet är svaret nej på den frågan eftersom de förutsättningar som gjorde den enastående utvecklingen möjlig helt enkelt inte finns längre.

DSC02591

DSC02704

DSC02566

DSC02635

DSC02630

Som jag nämnde i det senaste inlägget om Kuala Lumpur var skillnaden mellan Indien och nyss nämnda stad enorm, allt som stack ut i Kuala Lumpur förstärktes bara ytterligare i Singapore. Så fort man kommer in i de centrala delarna märker man omedelbart att det är en väldigt rik stad. Gatorna är trots det tropiska klimatet perfekt rena, galleriorna runt Marina Bay har flaggskeppsbutiker från de fina modehusen i Frankrike och Italien. På gatorna rullar det bilar som Lamborghini, Ferrari, Bentley och Rolls Royce. Mycket av den gamla koloniala bebyggelsen är dessvärre riven och ersatt med höghus, hotell och stadsparker men om man rör sig lite utanför stadskärnan finns den fortfarande att finna. I områden som Little India, China Town och de arabiska kvarteren finns den pittoreska och färgglada småskaligheten kvar och kanske är det i områden likt dessa som Singapores själ finns. Staden är och har alltid varit en multikulturell handelsplats och den traditionen förs i allra högsta grad vidare i nyss nämnda områden.

DSC02746

DSC02750

DSC02733

DSC02717

Efter att ha vandrat runt i ett stekhett och klibbigt Singapore i flera dagar var vi helt slut och vilken plats kunde då vara bättre för återhämtning än den berömda Long Bar på mytomspunna Raffles Hotel. Det knastrade under fötterna när vi gled in i baren eftersom man än i dag håller fast vid den gamla traditionen att skala jordnötter och därefter helt sonika kasta skalen var man behagar på golvet. Men i ärlighetens namn så är det inte för den koloniala stilen, jordnötterna eller för servicen som man kommer till Long Bar, det handlar om födelseplatsen för en av världens mest kända long drinks, Singapore Sling. Är det något man bara måste göra under ett besök i Singapore så är det att kränga på sig en fräsch skjorta och ta sig till Raffles Hotel för ett närmast obligatoriskt besök i stadens mest berömda bar. Eftersom myndigheterna nästan utrotat alla spår av kolonialismen i stadens centrala distrikt utgör Raffles med sin kolonialstil en sista brittisk utpost (hotellet grundades visserligen av armenier) där man kan få känna sig som en engelsk handelsresande hundra år tillbaka i tiden, om än för en liten stund.

Ha det bra så länge! // Fredrik

DSC02681

DSC02696

DSC02644

DSC02650

DSC02655

DSC02800

DSC02810

Ordningen återställd i Kuala Lumpur

Amed, Indonesien

Mycket kan man säga om Indien men välorganiserat och rent är inte de två ord som ligger längst fram på tungspetsen när man skall sammanfatta det land som en gång kallades juvelen i det Brittiska imperiets skinande krona. Den beskrivningen passar istället bättre in på vårt nästa resmål och kontrasterna var därför enorma när vi för första gången gick ut på gatorna och bekantade oss med Malaysias huvudstad Kuala Lumpur (KL). Borta var alla fattiga människor som sitter eller ligger på gatorna, borta var skräpet och alla djur som ständigt finns närvarande i stadsrummet i Indien och borta var också alla lukter. Helt plötsligt fanns det funktionell och punktlig kollektivtrafik att tillgå vart man än ville ta sig i staden vilket av förklarliga anledningar gjorde livet betydligt enklare. Det kändes nästan som att vara tillbaka i västvärlden igen och om sanningen skall fram var det ganska skönt att ha alla möjliga bekvämligheter till sitt förfogande för ett tag.

DSC02497

DSC02487

DSC02530

DSC02548

DSC02870

KL är en stad som till skillnad från till exempel Bangkok och Saigon inte har särskilt mycket att erbjuda när det gäller traditionella turistattraktioner. Det självklara målet för alla som kommer till Kuala Lumpur är naturligtvis tvillingtornen Petronas Twin Towers vilka agerar huvudkontor åt det statliga oljebolaget Petronas. När dessa bockats av på listan börjar det bli ont om sevärdheter av rang. Istället gör man klokt i att fokusera på att äta god mat då staden har mängder med invandrare från olika delar av världen och det finns både ett arabiskt, indiskt och kinesiskt kvarter i staden som alla bjuder ut sina respektive kök åt den hungrige resenären. Vi tackade och tog emot samtidigt som vi bockade av de sista två attraktionerna på listan nämligen Batu Caves med sin gigantiska guldstaty av guden Murugan samt det över 400 meter höga tornet Menara KL. Eftersom Malaysia likt Indonesien är muslimska länder bör man kanske hålla sin alkoholkonsumtion på ett minimum då staten tar ut en hög skatt på sådant som de anser syndigt. Det är inte ovanligt att en liten öl kostar 30-40 kronor, som jämförelse kan det sägas att motsvarande öl i Vietnam kostade mellan 3-8 kronor under vårt senate besök i landet. Det kanske kan vara något att ha i åtanke nästa gång ni sitter framför datorn och kikar på flygbiljetter.

DSC02851

DSC02839

DSC02836

DSC02861

DSC02857

DSC02455

Efter en knapp vecka i KL började vi känna oss färdiga med staden och tog därför en buss till närliggande Singapore. Efter fem timmars resa var vi i ett nytt land och om vi tyckte att kontrasten mellan Indien och Kuala Lumpur var stor så var det inget mot vad som väntade i Singapore. Mer om detta i nästa inlägg.

Take care! // Fredrik

DSC02892

DSC02933

DSC02917

DSC02560

DSC02927

DSC02885

DSC02925

DSC02891

Goa och Kerala

Cairns, Australien

Det var skönt att vara i Indien under lågsäsong då man slipper alla tusentals turister. Vårt första stopp i Goa blev Vagator och där kryllade det dock av indiska medelklassfamiljer som var på semester. Stränderna fylldes upp till bredden på helgerna men på veckodagarna hade vi nästan stränderna för oss själva. Olikt Europa så badar indier med kläderna på och det är inte konstigt att som kille vandra ner till stranden i en skjorta och jeans för att sedan bada i dem samma. Kvinnorna badade i saris i alla möjliga färger och vi diggade det indiska badmodet. Nere på Vagator Beach slogs vi snabbt av lekfullheten hos människorna oavsett ålder. Tonåringar och unga vuxna lekte med varandra eller spelade cricket och gamla kärringar kunde sitta och bygga sandslott. Annars var en stor skillnaden om man jämför vardagslivet i Bombay med Goa, fenomenet selfies. Att med sin mobiltelefon ta kort på sig själv var  ungefär lika vanligt som kossorna på gatorna eller solens ner och uppgång. Indier fotar sig själva hela tiden och det poseras konstant av både ungdomsgäng och mormor och morfar.

DSC02060

DSC02063

DSC02073

DSC02077

DSC02082

DSC02090

DSC02092

DSC02111

Vi njöt av solen och stränderna i Vagator men efter en vecka kände vi för ett miljöombyte och vi begav oss därför ungefär två kilometer söderut till Anjuna. Anjuna var något större en Vagator men annars ganska lika. Under lågsäsong är Goa folktomt på turister så de obesökta restaurangerna och småaffärerna väntande dagarna i ända på ett fåtal kunder. En viss deppighet fanns därmed närvarande och det var en kontrast mot solen, havet och palmerna.

DSC02143

DSC02174

DSC02199

DSC02204

Efter Anjuna var det dags att ta oss till Södra Goa och vi bestämde oss för att vi behövde ta buss ner för att pröva på hur det var att åka med lokaltrafiken. Några dagar tidigare hade vi berövats vår tågresa från Goa till Kerala då det var fullbokat. För att ta oss ner till Palolem krävdes tre byten och fyra bussar vilket är talande för Indiens infrastruktur. Likt många andra utvecklingsländer vi besökt på den här resan finns det alltid någon som kör bussen och en eller flera andra som tar hand om resenärerna och håller koll på vilka som betalt sin resa och inte. Vi vet inte riktigt vad det är men både jag och Fredrik har under resans gång uppskattat att vara ute med buss och se och titta, speciellt resorna med lokaltrafiken och lokalbefolkningen. Vi trivdes väldigt bra i Palolem och det var nog vår gemensamma favorit i Goa. Likt våra andra stopp i regionen gjorde vi inte så mycket och dagarna såg oftast ganska lika ut med sol, bad, bokläsning, promenader, intag av den fantastiska indiska maten som vi älskar så mycket och en och annan Kingfisher.

DSC02241

DSC02297

DSC02308

DSC02324

Vi flög sedan vidare på resan och ner till Södra Indien. Verkala var annorlunda jämfört med Goa. Jag slogs direkt av grönskan och att människorna i Verkala kändes än mer öppna och varma jämfört med Goa. Strandpromenaden längs Verkala Beach var väldigt vacker. Det finns en stenväg som slingrar sig runt stranden med butiker, restauranger och barer över allt.

Kerala är en mycket vacker plats och de färgglada husen ligger om vart annat. Likt kvinnornas kläder finns hus i alla möjliga färger och kombinationer. Något som skiljer sig från tidigare besökta länder så som Jordanien, Peru och Bolivia där de färglösa husen gav en mer dystopisk känsla som jag ibland saknar. I de delar av Indien som jag fått möjlighet att besöka är husen rosa, blå, gröna, orange, gul, blåa och gärna i kombination med varandra. Det var inte lika varmt i Kerala jämfört med Goa när vi är där i slutet av Maj vilket också påverkade upplevelsen positivt då några dagar försvann i Goa på grund av att det helt enkelt var för varmt. Ungefär som en regnig söndag i Göteborg fast där solen och värmen gör att man knappt vill lämna hotellrummet.

DSC02352

DSC02347

DSC02358

DSC02360

DSC02369

DSC02402

DSC02423

DSC02429

Indien hade precis den värmen som jag hoppats på. Indien har maten, färgerna, folket, vädret. Ja allt man kan önska sig finns i Indien. Man känner sig välkommen och säker. Indien bjuder på leenden när du vandrar längs gatorna. Indien bjuder på färger i form av kläder, solnedgångar och currysåser. Trots fattigdom och problem så ler man och det finns en värme hos människorna som smittar av sig. Det var inte lika extremt och udda som jag kanske hade trott och lite hoppats på men det var en fin upplevelse.

Jag vill tillbaka till Indien och jag kommer behöva mer tid.

/Jonathan

Kapstaden och Lion’s head

Nimbin, Australien

Med midsommar i backspegeln har vi bestämt oss för att börja röra oss norröver från Nimbin, New South Wales där vi firade midsommar. Inte för att det var några andra svenskar i närheten men vi lyckades fånga andan av midsommar rätt bra genom att var ute i naturen som runt Nimbin närmast kan liknas vid ett Sagan om ringen-landskap. Som om inte det vore nog har även hastigheten på internetuppkopplingen tagit ett kliv i rätt riktning och äntligen har jag lyckats ladda upp de sista bilderna från Sydafrika.

DSC01533

DSC01568

DSC01575

DSC01584

DSC01562

Efter att ha spenderat lite över en vecka runt Johannesburg och Timbavati Game Reserv tog vi Shosholoza Meyl-tåget till Kapstaden. Tåget skulle enligt tidtabell ta 26 timmar men allt som oftast tar det mellan två och fem timmar mer än den utlovade tiden. Vi hade tydligen tur och efter cirka 28 timmar rullade vi in i centrala Kapstaden någorlunda utvilade trots att jag haft en åtta timmar lång diskussion om sakernas tillstånd med en religiös nigerian vid namn Jimmie kvällen innan i vår delade kupé. Förutom att diskutera tidens frågor fick vi lite insikt i hur annorlunda många afrikanska samhällen är, det är en sak att läsa om det och en helt annan att höra för oss främmande åsikter uttalas av en faktiskt person. Jimmie hade bott i flertalet länder på kontinenten och hans värderingar gällande familjen, religion, sexualitet och så vidare var minst sagt intressanta. Saken är den att samtliga svarta afrikaner vi stötte på under tiden i Sydafrika tyvärr levde upp till schablonbilden av en typisk afrikan med väldigt väldigt konservativa åsikter om det mesta. Tvärtom vår attityd i Sverige att etnicitet inte skall spela någon roll så betyder hudfärg allt i Sydafrika och det är något man pratar helt öppet om. Är man vit så kallas man vit och är man svart så kallas man svart, de som befinner sig mittemellan kallas för bruna. I Johannesburg är det generellt bättre integration mellan de olika grupperna och vi såg flera vita och svarta barn leka tillsammans medan i Kapstaden är det betydligt mer segregerat. Vissa barer och restauranger är fyllda med vita medan stället bredvid kan ha uteslutande svart kundkrets. När man som medlem av motsatt grupp kliver in på “fel” ställe får man konstiga blickar men inget värre än så, således är det mer av en social uppdelning som lever kvar trots att appartheid officiellt avskaffades 1994 och inget som har stöd i några lokala regler.

DSC01626

DSC01602

DSC01585

DSC01629

DSC01587

DSC01641

Kapstaden är en intressant stad som blandar höga hus och affärskvarter med småskalighet i form av villaområden och äldre trähusbebyggelse även i stadens centrala delar. Blandningen mellan det afrikanska och en västerländsk “hipsterkultur” full av trendiga caféer, restauranger och butiker är unik för just Sydafrika, naturligtvis beroende på den relativt stora vita befolkningen och de enorma ekonomiska klyftorna. Det går inte att prata om Sydafrika utan att nämna den enormt höga kriminaliteten i landets stora städer och detta beror naturligtvis på den stora fattigdomen och kanske ännu mer på de ekonomiska klyftorna. Dessvärre är “våldsam omfördelning av rikedom” väldigt vanligt på Kapstadens gator och detta stötte vi på vid flertalet tillfällen då lokala förmågor försökte råna oss eller andra resenärer som vi umgicks med under våra två veckor i Kapstaden. Innan vi kom till Sydafrika hade vi hört varningar om gatukriminalitet i en viss stad gång på gång och den har alltid visat sig vara obefogad. Den här gången visade det sig dock vara i underkant. Det är lätt att låta sig luras av de fina kvarteren i Kapstaden och tro att man är i ett västland men i själva verket är man i ett av de länder i världen med högst kriminalitet och i synnerhet grova våldsbrott. Beroende på vilket område av staden man rör sig i gäller det att alltid vara på sin vakt, att byta sida på gatan när man närmar sig människor som ser utslagna och desperata ut, vanligt hederligt vett alltså. Gör man detta så är det ingen fara att besöka Kapstaden men det går trots allt inte att undkomma faktumet att vi på nio månader aldrig känt oss hotade någon stans i världen och i Sydafrika blev vi utsatta för två rånförsök på två veckor.

Det var allt för den här gången. Jonathan kommer att återkomma med ett inlägg om Indien den närmaste veckan om uppkopplingen tillåter. Under tiden kommer vi att röra oss ut mot kusten igen och inom några dagar flyga upp till Carins i norra Australien där vi efter någon vecka flyger vidare till Bali.

Ta hand om er så länge // Fredrik

PS. Är det måhända någon som känner igen Mabu Vinyl i den första bildserien?

DSC01782

DSC01765

DSC01789

DSC01777

DSC01737

DSC01673