Sol som får tidens hjul att stå stilla

Kontrasterna mellan sista veckorna i ett bitvis kylslaget Kalifornien och första dagarna i Nicaragua kunde nog inte ha varit större. Rent spontant kan jag tänka mig att om man tar en tysk technofantast som klockan sex på morgonen rycks från den råa klubbmiljön i Berlin han befinner sig i och kastar in den samma in i ett genrep av melodifestivalen i Östersund möjligtvis upplever samma känsla av att vara vilsen och förlorad i ett parallellt universum. Efter bara någon timme i Managuas 35-gradiga värme insåg vi att vårt icke existerande försök att börja lära oss spanska via ljudböcker längs vägarna i USA skulle straffa sig omgående.

Via Taxi tog vi oss till vårt hostell och där hängde vi vid poolen, lagade lite mat och lärde känna lite andra resenärer. Vi fick lite nyttig information om Nicaragua och vilka platser som var värda att besöka. Så smått började vi anpassa oss och efter några dagar i Nicaraguas huvudstad var det dags att bege oss till busstationen för att där ta oss med buss till Granada. Granada är en mindre stad som ligger vid Nicaraguasjön. En stad med ett stort kolonialt arv där trånga gator, marknader och folket utgör stadens själ.

DSC05813

DSC05894

DSC05915

DSC05810

Granada skulle bli det efterlängtade stoppet efter våra hektiska månader i USA. Jag och Fredrik skulle äntligen få slå oss ner i en vecka på samma plats och göra ingenting. Vi hade dock inte räknat in värmen i vår ekvation och de 35 graderna i kombination med Granadas trånga gator gjorde att vi blev aningen paralyserade till en början. Mitt på dagen när solen och värmen var som starkast stod tiden nästan stilla och både lokalbefolkning och backpackers hasade sig fram på gatorna i väntan på kvällens svalka. Mycket tid spenderades därför liggandes i hängmattor där vi  lyssnade på ljudböcker och lärde oss spanska. Istället för att gå en snabbkurs på en skola satsade vi vår tid på Michel Thomas och hans hyllade spanskakurser som vi  i form av mp3or fått från en vänlig kanadensare i Managua.

DSC05806

DSC05807

DSC05932

DSC05931

DSC05876

DSC05889

DSC05908

DSC05911

DSC05916

Efter tre-fyra dagar av plugg bestämde vi oss för att gå upp tidigt en morgon och bege oss till en vulkan som låg i närheten av Granada. Vi hoppade på bussen och begav oss till ingången till vulkanen i hopp om att där hitta en taxi som kunde köra oss upp till toppen. Väl framme fanns dock inte några taxibilar i sikte men med lite tur lyckades vi ta oss upp till vulkanen tack vare en vänlig parkvakt som lät oss åka med på flaket på hans bil. En bedrift som vi också lyckades med på vägen ner. Två bevis på den vänlighet som råder i Nicaragua och som vi fått ta del av under våra första veckor i landet. En vänlighet som gått stick i stäv med flera resenärers berättelser om rån och kidnappningar.

Vulkanen var ett väl värt besök även om det krävs att man besöker vulkanen när det är mörkt för att få chansen att se lava. Efter ett kort besök och en liftning ner till utgången tog vi oss tillbaka till Granada i en lokalbuss som ingick i kategorin “sardinburk på hjul”. I Nicaragua verkar det dock inte vara några konstigheter med lite trängsel och jag spenderade 20 minuter av bussresan med att ofrivilligt vila mitt ansikte i en medelålders kvinnas byst samtidigt som min bakdel hängde ut genom vad som borde ur säkerhetssynpunkt varit en stängd dörr men som av ett resultat på antalet människor i bussen var på vid gavel.

DSC05845

DSC05854

DSC05863

DSC05871

Sista dagarna spenderade vi med att utforska Granada lite mer och vi började också planera inför vårt nästa stopp på resan som skulle bli San Juan Del Sur. En surfarstad som med sitt strand- och nattliv skulle erbjuda nya upplevelser i ett land som vi allt mer börjat tycka om.

/Jonathan

Leave a Reply