Calling out from Bali

Hanoi, Vietnam

Nu börjar det närma sig slutet på vår resa och bortsett från Japan och Hong Kong är länderna i Sydostasien den sista stationen på en kulturell odyssé. Ett land som hade fått mycket goda vitsord från vänner och medresenärer det senaste året var Indonesien i allmänhet och ön Bali i synnerhet. Vi började vårt besök med att bo hos en indonesisk familj i Ubud som närmast kan beskrivas som en stor by belägen en timma in i landet. Denna turistort beskrivs ofta som en av öns lugnare platser där man kan sysselsätta sig med yoga och ta det allmänt piano. Det kan hända att det hade med högsäsongen att göra men i vårt tyckte var Ubud allt annat än lugnt, de trånga gatorna var fyllda med restauranger, barer och klädaffärer och turisterna rörde sig i stora grupper som aldrig tycktes sina. Inget ont som inte för något gott med sig dock, den stora förekomsten av västerländska turister skapade ett underlag för flertalet hälsokostinriktade restauranger med fokus på vegetarisk mat av hög kvalitet. Man behövde aldrig leta länge efter att hitta en restaurang med raw-food, tofu och tempeh. Det var helt enkelt länge sedan vi åt så mycket bra käk som i Ubud. 

dsc03676

dsc03707

dsc03572

dsc03880

dsc03889

Efter Ubud var det dags att röra sig söderut mot kusten igen och näst på tur stod kustsamhällena Seminyak och Jimbaran. Om det var många turister och hög grad av exploatering i Ubud så är det ingenting jämfört med nyss nämnda duo där Seminyak är klassens värsting. Vi kände efter några dagars festande att det var för många engelsmän och holländare i linnen med ölmärken på för vår smak och således drog vi vidare till en lugn del av Jimbaran. Väl där hittade vi ett vandrarhem som låg vackert beläget på en kulle, att de hade en fräsch 25-meters pool gjorde inte saken sämre. Efter fem dagar av solande och badande och allmänt lata dagar var det dags för Jonathan att bryta upp och åka till Thailand för att möta upp en vän. Själv kände jag mig inte färdig med Bali utan stannade kvar i ytterligare två veckor. 

dsc04302

dsc04286

dsc04266

dsc04157

dsc03978

dsc04154

Det första resmålet på egen hand för min del blev den lilla fiskebyn Amed på ostkusten cirka fyra timmar från Seminyak och Jimbaran. Väl där bodde jag tio dagar på ett dykcenter ägt av en fransman. Den ena dagen var den andra lik och fördrevs med snorkling på de närliggande korallreven som man enkelt kunde nå från stränderna, det marina livet var fantastiskt med hundratals sorter färgglada fiskar och koraller. Eftersom avstånden var relativt stora var det nödvändigt att hyra en scooter för att kunna ta sig upp och ned längs kusten samt att komma från dykcentret till närmaste restaurang. När det man tröttnat på snorkling och dykning körde vi alla runt på landet i området och besökte tempel och risodlingar eller bara allmänt åkte runt och såg oss omkring. När mörket sedan föll samlades 10-15 personer från dykcentret på någon restaurang nere vid vattnet för att äta middag och dricka några öl eller “arak attack” som är en drink gjord på hembränt risvin och apelsinjuice. Den smakar dessvärre inget vidare med tanke på att spriten ofta är minst 80% men det är i alla fall helt säkert att dricka den i Amed, detta till skillnad mot de stora turistorterna i söder där otaliga besökare blivit blinda på grund av att de ovetande druckit metanol. Fiskarna i Amed tillverkar sitt eget risvin och de garanterade att det bara innehöll ethanol vilket åtminstone kändes ganska betryggande. Tanken var att endast stanna några dagar i den lilla byn och sedan åka vidare till Giliöarna men jag trivdes så bra i Amed att jag blev kvar där under resten av tiden på Bali. Visst kan man tycka att ön är lite väl exploaterad och det stämmer bra att Kuta, Sanur och Seminyak i söder har mer gemensamt med Ibiza och Phuket än den så ofta hyllade paradisön som de faktiskt är belägna på. Skillnaden mellan de traditionella turistorterna som nyss nämnts och de nyare områdena i nordost är dock milsvid, vill man ha lugn och ro och umgås med lokalbefolkningen skall man istället söka sig till Lovina eller Amed med kringliggande byar. Det finns ju ingen större anledning att åka till andra sidan jorden för att kröka ned sig med andra västerlänningar, det kan man göra på betydligt närmare håll. 

Ha det så bra så länge! // Fredrik

dsc04235

dsc04332

dsc04313

dsc04321

dsc04382

dsc04365

Leave a Reply