Mera Israel – Haifa, Akko och Tel Aviv

Cape Town, South Africa

Bristande tillgång till internet den senaste tiden har gjort att vi halkat lite efter med publiceringarna. Därför höjer vi tempot lite grand så länge vi är i Kapstaden där tekniken faktiskt fungerar någorlunda smärtfritt. Från och med den 1a Maj är vi i Indien och där räknar vi inte med att kunna ladda upp särskilt mycket bilder så det gäller att passa på. Eftersom omväxling förnöjer tänkte jag prova ett nytt grepp för att dela med mig av bild och text, nu kör vi!

Haifa i norra Israel är kanske mest känt för sina trädgårdar och sin hamn. I det här fallet är trådgården den världsomspännande religionen Bahais allra heligaste plats.
En stor fördel med att resa i Israel är att man på bara några timmar tar sig till en annan del av landet. Haifa i norra Israel är kanske ingen världsmetropol men man har i alla fall den världsomspännande religionen Bahai’s allra heligaste plats i form av en trädgård och ett antal imponerande byggnader som klättrar uppför Karmelberget i centrala Haifa.
Bortsett från att promenera i trådgårdar så kan man även gå på fotboll i Haifa. Första fotbollsmatchen live på över 7 månader blev Maccabi Haifa mot Bnei Sakhnin, en fartfylld tillställning som slutade 3-3.
Bortsett från att promenera i trådgårdar så kan man även gå på fotboll i Haifa. Första fotbollsmatchen live på över 7 månader blev Maccabi Haifa mot Bnei Sakhnin, en fartfylld tillställning som slutade 3-3.
Efter lite fotboll behöver man alltid äta. I vårt fall rörde det som om hummus och grönsaker, varje dag, i tre veckor. En vis person sa en gång att det inte går att bli trött på hummus och det stämmer till 100%.
Efter lite fotboll behöver man alltid äta. I vårt fall rörde det som om hummus och grönsaker, varje dag, i fem veckor. En vis person sa en gång att det inte går att bli trött på hummus och det stämmer till 100%.
När man nu hade sett och gjort det mesta i Haifa tog vi tåget norr över till den urgamla hamnstaden Akko (Acre). Väl där strosade vi runt i den gamla staden och spisade det som enligt utsago skall vara norra Israels bästa hummus, hör och häpna.
När man nu hade sett och gjort det mesta i Haifa tog vi tåget norr över till den urgamla hamnstaden Akko (Acre). Väl där strosade vi runt i den gamla staden och spisade det som enligt utsago skulle vara norra Israels bästa hummus, hör och häpna.
Hur det egentligen låg till med den saken skall jag nog låta vara osagt, speciell var den i alla fall eftersom de serverade den med varm foul ovanpå. Unikt? Ja! Bäst i norra Israel? Tveksamt.
Hur det låg till med den saken skall jag nog egentligen låta vara osagt, speciell var den i alla fall eftersom de serverade den med varm foul ovanpå. Unikt? Ja! Bäst i norra Israel? Tveksamt.
Mätta och belåtna traskade vi vidare längs det trånga gatorna i den gamla staden i Akko. På tripadvisor hade vi kunnat läsa att folk knappt orkade med en potion om man så delade den på två. Vi åt 1,5 portioner, per person.
Mätta och belåtna traskade vi vidare längs det trånga gatorna i den gamla staden i Akko. På tripadvisor hade vi kunnat läsa att folk knappt orkade med en potion om man så delade den på två. Vi åt 1,5 portioner, per person.
Den gamla staden i Akko har egentligen allt som Jerusalems dito har fast i mindre skala, och utan femtioelva turister som springer i vägen överallt. 1-0 till Akko således.
Den gamla staden i Akko har egentligen allt som Jerusalems dito har fast i mindre skala, och utan femtioelva turister som springer i vägen överallt. 1-0 till Akko således.
Akko har en mur mot havet, om man klättrar runt ett staket kan man sitta längst ut och med salt i håret betrakta hur medelhavet rullar in över klipporna. I Jerusalem har de också en mur, klagomuren. Vi säger 1-1 va?
Akko har en mur mot havet, om man klättrar runt ett staket kan man sitta längst ut och med salt i håret betrakta hur medelhavet rullar in över klipporna. I Jerusalem har de också en mur, klagomuren. Vi säger 1-1 va?
Är det något de gillar i den här staden så är det att hänga tvätt på sina balkonger eller ut genom fönstren. Inte mig emot, allt vet ju hur skönt det är att ta på sig soltorkade kläder.
Är det något de gillar i den här staden så är det att hänga tvätt på sina balkonger eller ut genom fönstren. Inte helt oförståeligt kan tyckas, alla vet ju hur skönt det är att ta på sig nytvättade och solvarma kläder.
DSC00823
Tvätt igen.
Mer tvätt och en av de läckraste balkongerna jag sett på hela resan. Vem skulle inte vilja sitta där och äta frukost.
Mer tvätt och en av de läckraste balkongerna jag sett på hela resan. Vem skulle inte vilja sitta där och äta frukost?
Jonathan känner redan till det men jag skulle härmed officiellt vilja komma ut som dörr/port - fetischist. Det finns få saker som är så spännande som att med kameran i hösta hugg springa runt och leta dörrar och portar. Jag utlovar härmed en dörrspecial vid senare tillfälle, kanske en "Doors of the world -best of 6 continentes", hur låter det?
Jonathan känner redan till det men jag skulle härmed officiellt vilja komma ut som dörr/port – fetischist. Det finns få saker som är så spännande som att med kameran i hösta hugg springa runt och leta dörrar och portar. Jag utlovar härmed en dörrspecial vid senare tillfälle, kanske en “Doors of the world -best of 6 continents”, hur bra låter inte det?
Nog pratat om dörrar. Här har vi en bild på minst sagt spektakulär kiosk av något slag. Där har Pressbyrån något att leva upp till.
Nog pratat om dörrar. Här har vi en bild på minst sagt spektakulär kiosk. Där har Pressbyrån något att leva upp till.
Från Akko och Haifa i norr gick färden med tåg till landets huvudstad Tel Aviv. Precis som övriga Israel så är det precis sådär lagom slitet och härligt. Som arabvärlden fast utan araber (nästan i alla fall).
Från Akko och Haifa i norr gick färden med tåg till landets halvt officiella huvudstad Tel Aviv. Precis som övriga Israel så är det precis sådär lagom slitet och härligt. Som arabvärlden fast utan araber.
Imponerade samling av kreatörer som varit i farten på den här väggen, det är lager på lager nästan så att de gamla tunnelbanevagnarna i New York på 70-talet ligger i lä. Men bara nästan.
Ja alltså lite araber finns det ju men de håller ganska låg profil i Tel Aviv. Hur som helst, här har vi en imponerade kreation, det är lager på lager nästan så att de gamla tunnelbanevagnarna i New York på 70-talet ligger i lä. Men bara nästan.
Mitt i centrala Tel Aviv ligger ett antal vrålstora utomhusmarknader. I det är fallet rör det sig om "Carmel Market" där man säljer allt från badbyxor till dadlar och mobiltelefoner.
Mitt i centrala Tel Aviv ligger ett antal vrålstora utomhusmarknader. I det är fallet rör det sig om “Carmel Market” där man säljer allt från badbyxor till dadlar och mobiltelefoner.
Utbudet kan man som sagt inte klaga på men öppetiderna lämnar sannerligen en del övrigt att önska. Det är jäkla fasoner att stänga igen hela städerna strax efter lunch på fredag och sedan inte öppna förrän på söndag. Tur att det finns lite araber som inte bryr sig om sabbat.
Utbudet kan man som sagt inte klaga på men öppettiderna lämnar sannerligen en del övrigt att önska. Vad är det för fasoner att stänga igen hela städerna strax efter lunch på fredag och sedan inte öppna förrän på söndag? Tur att det trots allt finns lite araber som inte bryr sig om sabbat.
DSC00896
Mer fascinerande gatukonst från Israels finansiella centrum.
Tel Aviv har förutom ett antal trevliga stränder mitt i staden världens största samling av Bahausbyggnader. Det rör sig om över 4000 byggnader ritade av nyinvandrade tyska judar på 1930-talet, UNESCO listade den så kallade "Vita staden" som världsarv år 2003. Eftersom Bahaus råkar vara min favoritstil så var Tel Aviv rena paradiset.
Tel Aviv har förutom ett antal trevliga stränder mitt i staden världens största samling av Bauhausbyggnader. Det rör sig om över 4000 hus ritade av nyinvandrade tyska judar på 1930-talet, UNESCO listade den så kallade “Vita staden” som världsarv år 2003. Eftersom Bauhaus råkar vara min favoritstil så var Tel Aviv rena paradiset.
Mer Bauhaus.
Mer Bauhaus.
Jag gillar gatukonst och grafitti men det finns tillfällen då man skall hålla fingrarna i styr, som till exempel när man får för sig att måla på ett världsarv. Nej tack.
Jag gillar gatukonst och graffiti men det finns tillfällen då man skall hålla fingrarna i styr, som till exempel när man får för sig att måla på ett världsarv. Aja baja.
Sista bilden på hus i svartvitt.
Sista bilden på hus i svartvitt.
Förlåt, det blev en till.
Förlåt, det blev en till.
DSC00953
Hoppsan, det blev visst en bild på en dörr också av bara farten.
På grund av den enorma befolkningsökning som Israel genomgick under 1900-talet tvingades man dessvärre även att bygga en del kåkar med betydligt lägre arkitektonisk kvalitet än 30-talets Bauhausbyggnader.
På grund av den enorma befolkningsökning som Israel genomgick under 1900-talet tvingades man dessvärre även att bygga en del kåkar med betydligt lägre arkitektonisk kvalitet än 30-talets Bauhausbyggnader. Som tur var ligger ju landet i ett ganska varmt område och faktumet att nästan alla vill ha klimatanläggning i lägenheten bidrar till att göra fasaderna lite mer levande.
Bonusbild. Jag tyckte väl att det kändes lite bekant att trycka på knappen vid övergångsstället ovanför Dizengoff square. Prisma Tibro Sweden represents!
Bonusbild. Jag tyckte väl att det kändes lite bekant att trycka på knappen vid övergångsstället ovanför Dizengoff square. Prisma Tibro Sweden represents!

Då så mina vänner, det var allt från mig för den här gången. I vanlig ordning blev det rejält med bilder. Jag säger alltid till mig själv att jag skall försöka hålla nere antalet till max 15 men det gick väl sådär med det. Jonathan återkommer med bilder från Sydafrika inom någon vecka, tills dess får ni ha det så bra och ta hand om er.

// Fredrik

Eilat, Jerusalem och Betlehem

Cape Town, South Africa

Efter några veckor i Jordanien tog vi oss från Aqaba till Eilat, Israel. Vi bytte en strandort för en annan men skillnaderna skulle visa sig stora. Men först var vi tvungna att ta oss igenom en rigorös gränskontroll som tog ett par timmar och som vittnade om säkerhetsläget i landet. På så kort tid var det de största kulturombytet hittills på resan och jag har svårt att se var i världen man skulle kunna göra samma skifte från två helt skilda världar på bara en timme eller två. Från ett ganska nergånget Aqaba där flertalet hotellbyggen runt omkring oss tagit en “paus” i byggandet och där getter utan förvarning kunde vandra in i hotellobbyn och där en fastkedjad dromedar utgjorde hotellutsikten till Eilat i Israel där enorma lyxhotell slickade stränderna längs röda havet och där vi lika gärna kunde ha befunnit oss på en strandort någonstans i Sydeuropa. Priserna på precis allting gick upp och Israel är minst lika dyrt som Sverige. Från att ha ätit ihjäl oss på falafel, hummus, pitabröd och sallad för strax under 30 kronor för två personer i Jordanien fick vi skatta oss lyckliga om falafelrullen inte kostade mer än 50 kronor i Eilat.

En för oss udda sak i Israel som vi snabbt la märke till var att det var helt normalt för soldaterna i landet att bära runt på sina gevär. Vi noterade detta första gången när en civilklädd man traskade förbi vårt hostel med sitt gevär hängandes på ena axeln och i handen hade han sin hund som behövde rastas. Dagen efter fick vi syn på en pappa som var ute och gick med sina två små barn men som samtidigt hade med sig sitt vapen på axeln. Detta är bara en del i den stora säkerhetsapparatur som finns i landet. Vi har sett mer taggtråd och vapen här i Israel än alla andra länder tillsammans. Säkerhetskontroller av väskor och liknande sträcker sig också till shoppingcenter, buss och tågstationer.

DSC00310 (1)

DSC00315 (1)

Nästa stopp på vår resa genom Israel blev Jerusalem och Betlehem. Två städer med lång historia och där det kryllade av turister med religösa mål och som gjorde att den stora skaran turister bestod av medelålders amerikaner av både kristet och judiskt påbrå. Old town i Jerusalem var väldigt turistigt men samtidigt imponerande. Trånga gator, kilometerlånga marknader, falafel, hummus, kyrkor, moskéer blandat med människor från alla möjliga kulturer. Jerusalem är utropad som huvudstad för både Israel och Palestina och staden är den heligaste staden inom judendomen och när vi anlände med bussen från Eilat kryllade gatorna av män i stora svarta hattar och tinningslockar och kvinnor i stora klänningar. Jerusalem är också en väldigt viktig stad för kristendomen och i  den gamla delen av Jerusalem blandas de tre stora religionerna med varandra då  även islam anser Jerusalem vara väldigt viktig. Och mixen med varandra gör platsen väldigt speciell och den lilla ytan som utgör den gamla staden omges av murar vilket gör att det på en relativt liten yta finns många historiska monument bland annat Västra muren där kristna, muslimer och judar samlas och ber. Tempelberget, Heliga gravens kyrka är två andra viktiga religiösa platser tillsammans med al-Aqsamoskén som anses vara den tredje viktigaste moskén inom islam.

DSC00342

DSC00349

DSC00373

DSC00376

DSC00386

DSC00405

DSC00417

DSC00419

DSC00355

DSC00427

DSC00431

Vi passade också på att ta oss ut till Betlehem och Palestina när vi ändå var i knutarna. Vi tog oss dit för att uppleva skillnaden mellan städerna men också för att spana in muren, banksy och gatukonsten i det stora hela. Staden ligger ungefär en mil från Jerusalem och det är en palestinsk stad på Västbanken. Det var i Betlehem som många kristna tror att jesus föddes och vi besökte födelsekyrkan och där köade människor i hundratals.Vi såg en hel del turister vid födelsekyrkan men runt om i Betlehem var avsaknaden av turister stor. Det var dock väldigt intressant att vandra runt i staden och ta del av konsten som i de allra flesta fall var politiskt inriktad och den väldigt vänliga lokalbefolkningen som hälsade en välkommen något som vi stötte på mycket i Jordanien. Banksy har antagligen lockat hit många andra konstnärer genom åren och den politiska gatukonsten finns över allt. Turismen kring Banksy är utspridd och taxichaufförerna erbjuder turer till målningarna som är utspridda runt om i staden. Ett annat bevis för Banksys popularitet var att en av målningarna har “kidnappats” av en butiksägare som valt att glasa in målningen och sedan integrera en souvenirbutik runt om målningen. Detta blev vi varse när butiksägaren lilla son sprang ikapp oss och bjöd in oss i butiken och försäkrade oss om att fotografering av målningen var gratis. Några av målningarna är dock lämnade i fred. The Girl Frisking the Soldier, The Armoured Dove, The Flower Thrower och The Girl with the Balloons finns alla kvar medan andra målningar har blivit övermålade.

DSC00453

DSC00450

DSC00517 (1)

DSC00474

DSC00501

DSC00504

DSC00467

DSC00506 (1)

Betlehem har sedan 1995 varit under full kontroll från den Palestinska myndigheten. Dock har utegångsförbud och militära attacker från Israels militärmakt skett vid flera tillfällen genom åren. Bland annat drabbades staden hårt av den Andra intifadan år 2000.

DSC00513

DSC00544

DSC00546

DSC00566

/Jonathan

 

 

Ruiner, vattenpipa och falafel i mängder

Jerusalem, Israel

De senaste veckorna har varit en tid av miljöombyten och kraftiga svängningar i takt med att vi bytt Sydamerika mot Europa och Europa mot Främre Orienten inom loppet av åtta dagar. Efter att ha spenderat knappt tre månader i Latinamerika var det så dags för oss att börja röra oss öster ut, först kom turen till Tyskland och München för en rekordlång stopover på sju nätter, därefter drog vi vidare mot Asien och det Hashimitiska Kungadömet Jordanien. Vi landade mitt i natten i Amman och skillnaden mot Tyskland kunde inte vara större, i München är folk så laglydiga att till och med kriminella står raka som ljus och väntar på grön gubbe innan de går över gatan. I Jordanien verkade alla göra som de ville, man äter, dricker, ber, röker, kissar och i synnerhet promenerar precis där man behagar samtidigt som omvärlden tycker att det är den mesta naturliga saken i världen. Dessa ständiga kontraster är sannerligen en av resandets verkliga förmåner. I Tyskland var det som tur var betydligt varmare inne än ute då det till och med snöade vid två tillfällen medan i Amman var det dessvärre kallare inne än utomhus. Vi kom fram till att vårt hotellrum i en gammal ouppvärmd stenbyggnad inte kunde vara mer än dryga tio grader och så fort man stack upp en tass ovanför de tjocka på varandra staplade filtarna frös man bokstavligt talat häcken av sig. Det är inte ofta man behöver ha vantar på sig för att kunna ligga i sing säng och läsa en bok. Som tur var bjöd Jordanien på bättre och bättre väder ju längre söder ut i landet vi kom och nere i Aqaba vid Röda Havet var det till våra frusna kroppars stora glädje ständigt mellan 25-30 grader, även inomhus.

DSC09747

DSC09458

DSC00293

DSC09454

DSC09471

När vi ändå är inne på kontraster så har jag ett erkännande att komma med, innan vi kom till Jordanien hade jag tämligen usel koll på landet trots att jag var av motsatt uppfattning, mellan mina kunskaper och sanningen kunde alltså inte vara större på en rad områden. Som exempel så trodde jag i min enfald att Jordanien mestadels bestod av öken, i själva verket är odlingslandskapet mycket bördigt och norra delarna har mer gemensamt med Österlen än med Sahara. Vidare var jag av uppfattningen att landet var strikt konservativt och att människor i likhet med Vietnam som vi tidigare besökt inte skulle vilja prata om förbjudna ämnen utan istället tyst vifta bort alla försök till konversation. Gissa om vi blev förvånade när de relativt unga män som drev vårt hotell började prata om ämnen som till och med hade fått en informationsansvarig hos RFSU att bli röd om kinderna. Detta i kombination med upptäckten att unga tjejer i staden inte alls var några blyga flickor kuvade av religion och patriarkat utan de flirtigaste tjejer vi hittills  mött på resan gjorde att vi skamset fick erkänna för oss själva hur fel vi haft om det här landet. Som om det inte vore nog fanns det till min förvåning flertalet barer i centrala Amman och det verkade finnas ett antal spritbutiker i varje större stad.

DSC00138

DSC00144

DSC00231

DSC00178

DSC00237

DSC00136

DSC00251

DSC00264

DSC00275

Om man istället fokuserar på Jordanien som turistdestination så är den genomsnittlige besökaren amerikan eller tysk och i övre medelåldern. Det som lockar är rik historia i form av vackra ruiner och en ansenlig mängd platser med koppling till Kristendomen. Utöver att besöka dessa platser roar man sig med att äta god mat, för vår del innebar det falafel, hummus, baba ganoush, råa grönsaker, pitabröd och te. På kvällen när dagens aktiviteter är avklarade går man med fördel ut och dricker antingen turkish coffe (ofiltrerat kaffe) eller shai (te) och till det röker man naturligtvis shisha (vattenpipa). Trevligt tycker vi.

DSC09547

DSC09534

DSC09643

DSC09649

DSC09994

Det enda negativa vi har att säga om Jordanien är att deras sätt att göra affärer stundtals är djupt upprörande. Trots att vi har besökt en mängd länder där överprissättning och andra mindre ädla försäljningsknep är mer regel än undantag så var vi inte på långa vägar beredda på vad som väntade. Utöver det vanliga turistpriset som man ofta måste vara både påstridig och påläst för att ta sig runt praktiserade försäljare, taxichaufförer, hotellföreståndare och försäljare av guidade turer en betydligt mindre oskuldsfull metod för att tjäna extra pengar. De ljög en helt enkelt rakt upp i ansiktet utan att blinka, låtsades ringa telefonsamtal till kollegor trots att de uppenbart inte hade några, påstod att förbokade hotell hade bytt namn och att just deras kusins hotell råkade vara samma hotell fast under nytt namn och så vidare. Till exempel hade en av killarna som drev vårt hotell i Amman med vilken vi hade spenderat flertalet heldagar, druckit te och öl med, åkt och köpt skattefria cigaretter åt samt grillat tillsammans med inga some helst problem med att ljuga för oss det sista han gjorde innan vi skildes åt. Detta tills trots vill jag passa på att påpeka att vanliga människor som inte har några pengar att tjäna på oss utlänningar var otroligt vänliga och välkomnande. Människor som vevar ned rutan på bilen och i farten skriker ut artigheter till oss, den mustaschprydda gentlemannen i Amman som vid flertal tillfällen bjöd oss på kaffe och te, skolbarnen som förtjusta kom framspringande och ville skaka hand och välkomna oss till Jordanien och eventuellt ta ett kort tillsammans var alla mycket goda ambassadörer för landet. Kontraster alltså.

Nu har vi lämnat Jordanien och befinner oss istället i norra Israel. Mitt tvättpåse är enorm och jag måste sticka iväg och få innehållet i den samma tvättat, ciao!

// Fredrik

DSC09711

DSC09939

DSC09867

DSC09850

DSC09854

DSC09940

DSC09767

 

DSC09779