Keep Austin Weird

Efter ett par dagar på drift i Texas med besök i kuststaden Galveston och ett lite längre stopp i den lilla hålan Gonzales var det med stora förväntningar som vi rullade in i staden som överlägset flest gånger under resan pekats ut som en stad vi bara måste besöka, nämligen Austin. Vi hade hört så mycket bra saker om staden men inga hade varit speciellt specifika så vi var inte helt säkra på vad det var som skulle vara så fantastiskt. Men efter att ha spenderat fyra dagar i Austin får vi nog erkänna att vi fått en gemensam favorit hittills på vår resa. Matvagnar, tacos, chili, musik, barer, gatukonst, ölträdgårdar, kultur. Austin var den oas i Texas som vi blivit lovade.

DSC02355

DSC02412

Under vårt besök i Austin bodde vi på ett nyöppnat hostel i det blomstrande östra distriktet. En 1800-tals villa med stora terasser beläget mitt bland barer och matvagnar och som vi praktiskt taget hade helt för oss själva. Första kvällen snickrade vi ihop en currygryta i hostellets kök och därefter bestämde vi oss för att gå ut och ta ett par öl på de närliggande barerna. Vi slogs direkt av den avslappnade stämningen, de stämningsfullt inredda barerna och matvagnar som fyllde gatorna med väldoftande kryddor och hembakat tortilla bröd. Vissa matvagnar var dessutom integrerade med barernas uteplatser vilket gav en extra krydda till de otaliga bersåer som finns i Austin.

DSC02459

DSC02263

DSC02321

Dagen efter käkade vi frukost för att sedan hoppa på en buss och bege oss till downtown. Vi hoppade av mitt ibland skyskraporna och promenerade runt i hettan en stund för att sedan avsluta vår rundtur för dagen med att spana in Texas Capitol Building. Vi tog oss sedan tillbaka till hotellet där vi slängde ihop en enkel chiligryta med bönor och majs. Senare på kvällen stack vi ut för att äta lite mat på lokal. Valet föll på en indisk restaurang som vävt in mexikanska inslag på sin meny. Efter maten drog vi vidare ut på 6:e gatan och hängde runt på lite barer och deras tillhörande bakgårdar. Trädgårdar som förde tankarna till Berlins diton. Kvällen avslutades på White Horse där livemusik och dans ofta står på menyn och där stämningen för kvällen var på topp.

DSC02298

DSC02296

DSC02423

DSC02327

DSC02332

Sista heldagen i Austin började med att vi tog bilen till South Congress, hipstermekkat i Austin. Atmosfären var trevlig och  i området blomstrade gatukonsten, människorna och fasadernas färger tillsammans. Vi bestämde oss för att äta lunch och spanade in Guero´s Taco Bar som mest gör sig känd som en av skådeplatserna i Tarantinos mästerverk Death Proof. En film som skulle bli något av ett tema för dagen. Vi lämnade South Congress och tog oss tillbaka till östra distriktet och i perfekt tajming med solnedgången promenerade vi runt på 6:e gatan och njöt av graffiti, tacos och solens sista strålar. Senare på kvällen stack vi ut för att äta på det i Austin mytomspunna haket till lika ännu en skådeplats i filmen Death Proof, Texas Chili Parlor. Ett ställe som serverade grym chili i en lokal som är svår att slå.

DSC02346

DSC02384

DSC02407

DSC02441

DSC02444

DSC02449

Det är svårt att med ord beskriva vad det är som är så speciellt med Austin och det har vi  som sagt märkt när vi under resans gång träffat människor som tipsat om Austin. Det har aldrig funnits något specifikt i deras beskrivningar utan det har bara varit en plats som varit “great” “special” “super cool” och så vidare. Men efter vårt besök i staden vet vi exakt vad folk menar. Det är helhelten och känslan  som är grejen. Austin är en plats för alla och det är helt okej att vara annorlunda och hela staden verkar ha en avslappnad inställning till livet och i staden finns det plats för kultur och den spelar en stor roll i många människors liv. Austin avger good vibrations och förhoppningvis kommer staden att dra till sig fler “konstiga” människor och  det kommer med tiden göra Austin än mer fantastiskt!

//Jonathan

DSC02427

DSC02435

DSC02473

New Orleans – the big easy

Gonzales, Texas 19:34

Långt efter att klockan slagit midnatt står en man i mörka solglasögon och stirrar ut i den minst sagt fåtaliga publiken för vilka hans band uppträder denna afton. I sin hand har han den trumpet med vilket han precis spelat ett långt solo. Nu är det istället hans kollega i bandets tur att ohämmat stå och ösa på med sin trombon och då får mannen i solglasögonen och de övriga i bandet finna sig i att vänta. Kvintetten spelar på en jazzklubb på nöjesgatan Frenchmen street i det som brukar omnämnas som jazzens födelseort New Orleans. Innan vi kom till staden hade vi fått otaliga varningar om hur farlig den är och hur det har blivit ännu värre efter de översvämningar som härjade området till följd av orkanen Katrina år 2005. Detta var glädjande nog inget vi märkte något av utan istället uppfattade vi stadens ofta svårt prövade invånare som varma och hjälpsamma. Visst bör man säkert iaktta vanliga försiktighetsåtgärder som att inte vandra runt och se vilsen ut med en stor turistkarta i stadens fattigaste områden men bilden som New Orleans som farligare än Guatemala City är kraftigt överdriven i vår menig.

DSC01958

DSC01955

DSC01945

När vi något runda om fötterna velade runt med en överförfriskad tysk i hälarna och försökte hitta det välkända jazzhaket The spotted cat var det snarare lokalbefolkningen som verkade vara rädda för oss än tvärt om. På grund av en usel vägbeskrivning som vi hade fått av ett gäng brittiska turister hade vi irrat oss långt bort från nöjeskvarteren och in i ett nedgånget och nedsläckt område befolkat av stadens afroamerikanska majoritet. Troligtvis hör det inte till vanligheterna att tre nordeuropéer springer runt och bankar på folks rutor och ber efter vägbeskrivningar och förmodligen var det därför som de inte ens vågade öppna för oss. Kanske var det lika bra eftersom nyss nämnda tysk annars hade bombarderat dem med sina vanliga frågor som han omdömeslöst strött runt omkring sig hela kvällen. Utan att moralisera över vad folk har för vanor och ovanor så kan man enkelt konstatera att det inte är att rekommendera att i en av de mest våldsamma städerna i Nordamerika springa fram till ungdomsgäng endast på grund av deras hudfärg och högt och utan omsvep fråga om de säljer cannabis. Det var ren och skär tur för tyskens del att ingen av de otaliga killar som han frågade tog illa upp och bestämde sig för att sätta stopp för hans framfart, samma sak gäller även ordningsmakten som är betydligt mer närvarande i gatumiljön i USA än i Sverige.

DSC01822

DSC01841 (1)

DSC01899

DSC01924

DSC01848

DSC01854

Det är mycket med New Orleans som känns annorlunda jämfört med andra stora städer som vi har besökt i det här landet. Till exempel är det koloniala avtrycket mycket större i New Orleans än på andra platser, man kan fortfarande höra folk prata franska på gatan och arkitekturen är en blandning mellan fransk och spansk kolonial stil, i synnerhet i French Quarter och Garden District. Maten är en annan sak som är tydligt europeiskt influerad och bland det som vi provade så utmärkte den lokala franskinspirerade baguetten Po’boy och den betydligt sötare frukostbakelsen Beignet sig. En Poorboy eller på lokal dialekt Po’boy är en sorts baguette med högt köttinnehåll som inte sällan fylls med ostron eller stora räkor medan en Beignet är något som närmast kan beskrivas som en florsocker-täckt doughnut vilken äts varm och nybakad, främst under dagens första hälft. Utöver dessa rätter är det precis som längs med övriga gulfkusten mycket skaldjur som gäller. Detta är något jag personligen uppskattar eftersom det börjar bli tröttsamt med all mexikansk mat som serveras överallt dit vi kommer, från norr till söder, omväxling förnöjer onekligen.

Nu är vi istället i Texas och då är det åter igen Salooner och Honky-tonks med barbeque som står på menyn, jazzen är utbytt mot country, hiphop-kläder mot hatt och boots och befolkningen är återigen mestadels vit. Det är minst sagt tvära kast nere i södern.
Vi säger så så länge! // Fredrik

DSC01996

DSC02010

DSC02020

DSC02027

DSC02036

Endless summer for four days

Efter några dagar där nattlivet helt varit i fokus och kopiösa mängder live musik konsumerats utan att riktigt ha funnit det genuina intryck som vi innan ankomst fantiserat om lämnade vi Nashville och fortsatte vår bilresa genom Alabamas barrklädda natur för ett något impulsivt stopp vid Floridas stränder. Efter en lång och slitsam tvådagars bilresa på motorvägar och slingriga småvägar infann sig en stor lycka hos både mig och Fredrik när vi tillslut skymtade palmerna. Palmerna som må vara utplanterade av turistsuktande markägare men som trots det är en uttrycklig symbol för att du som resande är framme i Florida och i vårt fall Panama City Beach. Mellan Alabama och Floridas landskap fick tallar och granar alltså ge plats för palmer men också pastellfärgade butiker fyllda med fiskespön och badmadrasser och människorna ersattes från gårdsägande bönder till pensionärer och soltörstande barnfamiljer på bara några få timmar.

DSC01587

DSC01590

DSC01628

DSC01733

Väl framme vid hotellet var solen på väg ner så vi slösade ingen tid utan bytte raskt om till badbyxor och knallade ner till badstranden. Väl nere på playan slogs vi av den vita sanden och stranden som i en rak ändlös linje stack iväg åt båda håll. Vi behövde bara några timmar i solen och en tillhörande solnedgång för att totalt bli förförda av solskens statens charm där livsstilen med havet, solen och palmerna är huvudingredienserna och kryddorna består av värmen från folket i södern.

DSC01636

DSC01652

DSC01656

Dagarna efter spenderades på stranden och i och med att hotellrummet var utrustat med eget kök kunde vi laga egna måltider något som vi också utnyttjade maximalt. Efter att de senaste veckorna tillagat de flesta av våra anrättningarna i mikrovågsugn var det ren och skär njutning att spisa chiligryta, ugnsrostade rotfrukter, böngryta och indiska korma lagad i ett kök och förtärd vid ett riktigt matbord och inte en motellsäng.

DSC01702

DSC01721

DSC01731

Efter tre dagar i Panama City Beach var det dags för oss att checka ut. Nästa mål var ännu en strandstad och efter några timmar i bil längs kustremsan kom vi fram till staden Pensacola som är en stad i närheten av gränsen mellan Florida och Alabama. Vi besökte stranden Pensacola Beach och sanden där var ännu vitare och här kan man utan att överdriva jämföra den med vanligt bordssalt till både färg och struktur. Vid Pensacola Beach blandades sanden upp med grön växtlighet som förde tankarna till Skagens natur. Med en blodröd solnedgång i ryggen och ännu en dag i solen begav vi oss mot hotellet och mikrovågsugnen för att där tillreda linssoppa och sedan ladda batterierna för imorgon bär det av mot New Orleans!

//Jonathan

DSC01739

DSC01765

DSC01774

DSC01681

In them old cottonfields back home.

Panama City Beach, Florida 13:12

Allt eftersom man förflyttar sig genom det vidsträckta land som är USA märker man att det inte bara är naturen som förändras utan även människorna. När man som vi byter nordliga klippiga bergen mot mellanvästerns slätter och östra söderns vidsträckta skogar förändras också samhället trots att man befinner sig i samma land, “how are you?” blir till “how ya’all doin?” och “you guys” blir till det något artigare “folks“. Just detta är signifikativt för den amerikanska södern vilken ofta benämns som vänligare och artigare än övriga landet. Huruvida detta är sant eller inte skall jag låta vara osagt men vi hann inte spendera mer än några timmar i country-musikens mecka Nashville innan en artig bartender iklädd vit skjorta och mörka byxor med hängslen hade bjudit oss på två Kentucky Bourbon Barrel Ale och glatt utbrustit “welcome to NashvilleUtöver dessa ganska ytliga förändringar lägger man också märke till mer djupgående diton där konservatism och religiositet är betydligt mer synliga inslag i vardagen. Redan när vi lämnade höglandet i Colorado och körde ut på slätterna i Kansas och Missouri började det allt oftare poppa upp små kyrkor och helt plötsligt blev kristna reklamskyltar längs vägarna ett stående inslag. Budskap som “Jesus is alive“, “Abortion stops a beating heart”, “How do you want to spend eternity – Heaven or Hell?”  tävlar med snabbmatsrestaurangerna om bilisternas uppmärksamhet. Konservatismen gör sig ofta påmind genom ett ökat förbud mot att dricka alkohol och genom en mer traditionell klädstil. När vi pratade med yngre människor uppe i norr ansågs boots, skjorta och hatt som något endast inavlade bonnläppar höll på med medan i södern är det ett vanligt inslag även hos den yngre generationen. Huruvida detta endast används som något av en plojgrej eller om det är ett utryck för djupt rotad konservatism där klädstilen är ett sätt att klamra sig fast vid en utdöende amerikansk livsstil är svårt för oss som besökare att avgöra, troligtvis är det en blandning av de två.

DSC01526

DSC01522

DSC01568

DSC01562

För att återknyta till nyss nämnda Nashville så är det en nöjesstad av rang och artister från hela världen vallfärdar dit för att producera musik. Om man inte är där för att bejaka sin kreativa sida så finns det inte så mycket annat att göra än att ge sig ut i nattlivet. Nattliv och nattliv förresten, barerna öppnar redan på förmiddagen och första livebandet drar oftast igång runt lunchtid och sedan rullar det bara på in till tidig morgon, varje dag i veckan. Turismen är en viktig inkomstkälla för staden och restaurangerna och barerna i innerstaden är om möjligt ännu fler till antalet än i London och speciellt koncentrerade är de runt stadens huvudattraktion vilket är några få hundra meter av gatan Broadway. Där samsas välaktade vattenhål för countryälskare med diton för soul, blues, rock och vanlig popmusik. Insprängda mellan dessa nöjespalats ligger diverse småbutiker som säljer allt en cowboy eller cowgirl kan tänkas behöva samt Johny Cash-muséet och ett antal liknande inrättningar på samma tema. Väl inne på någon av kändare barerna är det allt som oftast ett mindre coverband som mot dricks spelar kända låtar och verkshöjden är inte högre än att den når upp till golvlisten. Om man istället söker sig bort från de uppenbara turistfällorna dyker det ganska snart upp mindre barer där en ensam singer-song-writer sitter och klinkar på sin gitarr, visserligen är det kanske inte lika mycket häftig neon men känslan av att uppleva något som är lite mer autentiskt väger ganska snart upp den förlusten.

DSC01409

DSC01476

DSC01457

DSC01507

DSC01619

Det finns få saker som förkroppsligar vår bild av södern så mycket som bomull och således var de en stor milstolpe på vår roadtrip när vi såg vårt första fält i sydöstra Missouri. Bomullen pekas ofta ut som en huvudanledning till att man i Nordamerika hade ett så stort behov av slavar och därmed blev den en av de största orsakerna till att sydstaterna bröt sig ur unionen vilket också utlöste inbördeskriget. Tillsammans med contrymusiken, barbeque och cowboys är den en av de starkaste symbolerna för sydstaterna och vi tycker alltid det är lika fascinerande att stöta på någon av dessa element som tillsammans utgör en stor del av vår bild av det här landet. För tillfället befinner vi oss i Florida för att ladda batterierna lite men om några dagar bär det av till New Orleans. Om man skall prova BBQ ribs någon stans i USA så är det väl i New Orleans, kanske är det dags nu?

Hare gött // Fredrik

DSC01612

DSC01452

DSC01602

DSC01495