Going west; Minnesota, South Dakota, Wyoming and Montana

Hardin, Montana 19:15

Sent en onsdagskväll sitter vi på puben “Monk” i Sioux Falls och diskuterar skillnaden mellan Europa och USA med avseende politik, kultur och värdefrågor. Grabbana som har kört oss dit är två bröder vilka har varit vänliga nog att låta oss bo hemma hos dem i deras rymliga lägenhet i utkanten av staden. När vi smått generat berättar om vilka fördomar vi har om landet vi befinner oss i så skrattar våra värdar rakt ut, de påstår att allt vi har hört om USA faktiskt stämmer och mer därtill, detta är också något som vi sakta har blivit varse under de sex dagar vi än så länge spenderat i landet. Ja det finns enorma avdelningar för vapen i varje stor matbutik och männen som går runt och tittar där har ofta en fäbless för rutiga skjortor och hattar. Ja man kan köpa militära prickskyttevapen vilka har tillräcklig kraft för att skjuta igenom motorblocket på en lastbil på 2000 meters avstånd inne i en vanlig sportaffär. Ja folk i allmänhet kunde inte bry sig mindre om sitt utseende och det är ingen som höjer på ögonbrynen över att man hasar iväg ut bland folk i rosa mjukisbyxor, flipflops och en extremt urtvättad T-shirt med vad som en gång i tiden var ett tryck av en varg eller en björn. När vi nu ikväll satt på baren 4 Aces i Hardin och insöp atmosfären pratade de andra gästerna längs bardrisken inte om jobb, fritid och drömmar som man kanske hade gjort i Sverige, istället handlar de högljudda samtalen om att deras barn jagas av polisen varje kväll, en granne har skjutit en person som inkräktat på hans mark och riskerar nu att helt felaktigt straffas för detta samt att en av männens fru vilken han inte längre bor tillsammans med beter sig väl lösaktigt för deras smak. Utan att lägga några större värderingar i huruvida detta är bra eller dåligt kan man enkelt konstatera att detta är något helt annat än man är van vid. För att nyansera bilden lite så skall man kanske framhålla att vi vistats i Mid-West och nu förflyttat oss till det som oftast bara kallas för Västern och där är människor i regel är väldigt konservativa. Ovan nämnda Hardin är en stad som ligger precis på gränsen till och delvis inuti indianreservatet Crow Reservation vilket kanske gör att staden som har cirka 3500 invånare inte är särskilt representativ för den amerikanska landsbygden som helhet, förekomsten av alkoholism och kriminalitet är helt klart större här än i övriga landet.

1

2

DSC00586 (1)

När man rör sig bort från den glest bebodda landsbygden mot de större städerna är kulturen en helt annan. Helt plötsligt finns det faktiskt människor som öppet tillstår att de inte tror på gud och att de faktiskt inte tycker att abort självklart skall vara olagligt. Något som är ganska talande för samhällets variationer är att de nyss nämnda bröderna i Sioux Falls varnade oss för att vistas i barmiljöer och liknande på landsbygden eftersom vi faktiskt har frisyrer och bryr oss lite grand om hur vi ser ut för omvärlden. Gör man det på den relativt fattiga landsbygden så anses man vara bög och riskerar att bli nedslagen, risken för att samma sak skall ske i en stad av någorlunda storlek är i stort sätt obefintlig enligt dem. Värdefulla tips som dessa och det första intrycket av det stora landet i väst är en kulturkrock av guds nåde och både jag och Jonathan är rörande överens om att vår roadtrip genom den amerikanska landsbygden är bland det mest fascinerande vi varit med om. Detta gäller inte bara människorna vi träffar och samhället vi vistas i utan också naturen vi färdas igenom. Det är otroliga vidder som breder ut sig  och naturen uppe i norr skiftar förvånansvärt fort mellan gröna dalar och helt knastertorra stäpplandskap till synes helt utan liv. Utsikten är vidunderlig mest hela tiden och man har redan mättats av alla intryck till den grad att en vy som hade golvat oss dag ett inte längre får oss att reagera över huvud taget. Man kan lugnt säga att det går inflation i färgsprakande landskap med blånande berg i bakgrunden, bufflar som betar på enorma grässlätter, långa raksträckor av väg vilken utan pardon skär genom landskapet och bara fortsätter ogenerat mot horisonten. Sett till mina preferenser är det kanske bara Norge som kan mäta sig med det här landet rent naturmässigt och då har vi ändå inte besökt någon av de kändare platserna än utan bara skrapat lite på ytan.

4

DSC00608 (1)

3

DSC00557

Sedan vi lämnade Minneapolis bakom oss i vår fem månader gamla hyrbil av modellen Chrysler 200 C har vi avverkat långa sträckor varje dag. Landskapet har skiftat från grönt till en livlös nyans av gult och brunt samtidigt som temperaturen stigit från cirka 20-25 grader i Minnesota och South Dakota till 30-40 grader i Wyoming och Montana. Nätterna har spenderats på enklare hotell eller motell och hemma hos folk som Jonathan har kontakt med via Couchsurfing. Mest minnesvärd hittills är utan tvekan en vistelse hemma hos en medelålders kvinna vilken bodde i en stor husvagn som stod permanent parkerad i en Trailer Park i skogarna utanför Rapid City. Detta alternativ till vanliga hotellnätter är en fantastisk möjlighet att få stifta bekantskap med vanliga människor som jobbar utanför serviceindustrin och en chans att på nära håll se de enorma socioekonomiska klyftor som inryms i det amerikanska samhället.

Imorgon skall vi gå på lantbruksmuséum här i Hardin och sedan drar vi vidare till Yellowstone via Billings. Förhoppningsvis medför den ökande höjden över havet lite lägre dagstemperaturer eftersom svarta lädersäten och kraftiga friluftsbyxor inte är någon bra kombination om man vill undvika att svettas som en dåre trots en pumpande klimatanläggning.

Ha det gött så länge! // Fredrik

DSC00424 (2)

DSC00485

DSC00486 (1)

DSC00513

DSC00518

DSC00622

All come to look for America

Minneapolis, Minnesota 19:07

Efter en blåsig och kylslagen helg på Island njöt vi när flygkaptenens utrop i flygplanet gjorde klart för oss att vi hade 27 grader och sol att vänta vid ankomsten till Minneapolis. Genom säkerhetskontrollen och så var vi äntligen framme i USA. Vi fylldes snabbt av känslan av att befinna oss i en outforskad miljö och att vår resa nu verkligen var igång på riktigt. Med buss genom mörkret tog vi oss sedan till motelet och väl där slängde vi in väskorna på rummet och gav oss ut på gatorna för att stilla hungern och släcka törsten med lite mat och bira.

Dag nummer två i Twin Cities gav vi oss ut för att spana in staden. Vi möttes av ändlösa gator och bilar som brötade förbi åt alla håll. Förutom bilarnas avgaser blandades luften med oset från snabbmatsrestaurangerna och doften av nyklippt gräs. Efter ett besök på ett Etiopiskt mathak luffsade vi vidare ner längs gatorna för att insupa atmosfären av gatulivet i form av nergångna hus som ofta pryds av rostiga neonskyltar som dinglar i luften.

DSC00304

DSC00312

DSC00313

DSC00315

Senare samma dag tog vi oss in till Downtown Minneapolis för att spana in skyskraporna och därmed uppleva en annan del av denna miljonstad. Vi vandrade runt och spanade in höghusen och känslan av att vara omringad av dessa jättar till byggnader var imponerande.

DSC00319

DSC00331

DSC00333

Med en enkelbiljett i kollektivtrafiken var det lätt för oss att sedan fortsätta utforskandet med ett besök på ett livfullt universitetsområde. Då motellet har pool och bastu är det inte omöjligt att kvällen avslutas där. Imorgon börjar roadtripen genom USA så tidigt på morgonen beger vi oss av ut till flygplatsen för att hämta bilen.

// Jonathan

DSC00343

DSC00348

DSC00349

DSC00364

Island – så varmt men ändå så kallt

Minneapolis, Minnesota 09:00

Väderleksrapporten från SMHI utlovade regn och stormvindar. När vi stormade ur planet på Keflavik flygplats möttes vi istället av blå himmel, strålande solsken och nästan ingen vind alls. Medvetna om att detta troligtvis var det enda vi skulle få av den varan bestämde vi oss för att suga musten ur det fina vädret och direkt kasta in väskorna i våningssängarna som vi blivit tilldelade i sovsalen som delades av totalt 16 personer och sedan ge sig ut för att utforska staden. Det dröjde kanske 20 minuter innan vi fick vända tillbaka till KEX Hostel eftersom solen hade börjat gå ned och vi smärtsamt tvingats erkänna för oss själva att det faktiskt  bara var 11 grader varmt och vinden var isande kall. Som tur var hade KEX en riktigt trevlig bar och restaurang in house vilken allt som oftast fick agera tillflyktsort under tiden i Reykjavik eftersom vädret inte inbjöd till några större barrundor på huvudgatan Laugavegur med mindre än att man blev genomvåt.

Del 1 Del 1 Del 1 Del 1 Del 1

Dag nummer två inleddes med en 30 minuters vandring genom Reykjavik med en kattunge som extra följeslagare. När regnet slutligen skrämt bort katten låg uthyrningsbaracken alldeles runt hörnet. Väl där utrustades vi med ett riktigt vrålåk i form av en ljusgrå  Suzuki Swift. Vi hade en lång lista på platser vi ville besöka och det fanns ingen tid att förlora, full fart mot Geysir. Dessvärre var vägarna som väntat något undermåliga och på grund av de stormvindar som piskade landskapet kunde vi knappt köra fortare än 70 km/h eftersom bilen annars riskerade att blåsa i diket.  När vi åtta timmar senare hade lämnat tillbaka bilen och återvänt till KEX hade vi avverkat tre av de åtta platser som vi hade förhoppningar om att hinna med. Men detta var inget vi tänkte låta oss nedslås av, resten av vistelsen i Reykjavik var trevlig värre. Att driva runt nere i hamnkvarteren och dricka maltbrygder i rustika barer är bland det bästa man kan göra på Island.

Två tips till den som funderar på att besöka den tämligen gröna men ändå isiga skandinaviska grannen i nordväst:

  • Om du mot all förmodan blir belönad med klart väder så bör man ta till vara på chansen och ta sig till en mörk plats för att beskåda norrskenet, detta bör ges hög prioritet. Det är nämligen lätt hänt att man sitter i en trevlig bar och pratar med berusade norrmän tills dess att man själv befinner sig i samma tillstånd och sedan går och lägger sig med kläderna på utan en tanke på det som före ankomst stod högst upp på listan av saker man inte får missa, norrskenet.
  • Om du inte har med dig någon smart telefon köp en karta innan du ger dig iväg med en hyrbil för att utforska Island. På förhand skulle man kunna tro att det går att improvisera och använda GPSen för att hitta fram dit man vill, så är dock ej fallet. För att detta skall fungera så bör man ha en lista utskriven med de lokala namnen på diverse vattenfall och svarta stränder, utan dessa är nämligen en GPS helt värdelös.

Vi hörs sedan // Fredrik

DSC00201DSC00218DSC00210DSC00165DSC00181DSC00259 DSC00262

Mindre än två veckor kvar

Då var det då äntligen officiellt, sista dagen på jobbet är avklarad och från och med nu är det fullt fokus på framtiden. Fredagen den 18e September 2015 är dagen då vi påbörjar vad som är tänkt att bli resan med stort R, resan runt jorden. Det är nu endast elva dagar kvar och listan på vad som skall göras innan dagen D har sakta krympts ned till något som får plats på en post-it lapp, till och med om man skriver med stora bokstäver. Avresedatumet har gått från att ligga någon stans långhobo_traint fram i tiden till att bli fullt verkligt och greppbart. Snart är vi där. Tanken är att ta dagen som den kommer och inte planera särskilt mycket i förväg. Visst måste man köpa flygbiljett med lite framförhållning men inom ett lands gränser krävs nästan ingen planering alls. Vi har lovat varandra att bara göra saker som vi vill göra och inte släpa oss upp till några berg eller byggnader bara för att det är något som alla andra gör när de besöker ett visst land. Förhoppningsvis leder detta till att man verkligen kan njuta av resan utan att hamna i det lätt stressade tillstånd som ofta infinner sig när man är ute med sina ryggsäckar som enda bas och har en tight tidsplan för att hinna rusa fram mellan alla turistfällor som man “bara måste se när man ändå är här”. Vill vi hänga vid vattnet skall vi hänga vid vattnet, vill vi dricka te i dimmiga bergsbyar skall vi dricka te i dimmiga bergsbyar. Svårare än så skall det inte behöva vara. Så med vinden i ryggen och blicken vid horisonten flyr vi fältet innan ännu en vinter sveper in över Sverige, första anhalt Reykjavik!

// Fredrik