Om bristen på uppdateringar

Som de flesta nog har märkt så har uppdateringarna lyst med sin frånvaro den senaste tiden. Vi ber om ursäkt för detta men saken är den att uppkopplingen helt enkelt har varit för dåligt både i Sydafrika, Indien, Malaysia och Singapore. För tillfället befinner vi oss i Sydney där vi på förhand hade trott att vi skulle kunna komma ikapp och få upp alla bilder men dessvärre var internet snabbare på 4000 meters höjd på Altiplano i Bolivia än vad det är här. Undertecknad försökte ladda upp två ynka bilder hela förmiddagen men utan lycka. Det är tyvärr inte mycket att göra åt saken och vi ber att få återkomma så fort vi får tag i en pålitlig uppkoppling, nästa stopp blir Byron Bay och vi håller tummarna för att det fungerar bättre där.

Ta hand om er så länge! // Fredrik

I brist på nya bilder bjuder på en nostalgisk bild från när jag och Jonathan var i Vietnam 2011. Tagen av okänd fotograf i Hoi An.
I brist på nya bilder bjuder på en nostalgisk bild från när jag och Jonathan var i Vietnam 2011. Tagen av okänd fotograf i Hoi An.

 

Mindre än två veckor kvar

Då var det då äntligen officiellt, sista dagen på jobbet är avklarad och från och med nu är det fullt fokus på framtiden. Fredagen den 18e September 2015 är dagen då vi påbörjar vad som är tänkt att bli resan med stort R, resan runt jorden. Det är nu endast elva dagar kvar och listan på vad som skall göras innan dagen D har sakta krympts ned till något som får plats på en post-it lapp, till och med om man skriver med stora bokstäver. Avresedatumet har gått från att ligga någon stans långhobo_traint fram i tiden till att bli fullt verkligt och greppbart. Snart är vi där. Tanken är att ta dagen som den kommer och inte planera särskilt mycket i förväg. Visst måste man köpa flygbiljett med lite framförhållning men inom ett lands gränser krävs nästan ingen planering alls. Vi har lovat varandra att bara göra saker som vi vill göra och inte släpa oss upp till några berg eller byggnader bara för att det är något som alla andra gör när de besöker ett visst land. Förhoppningsvis leder detta till att man verkligen kan njuta av resan utan att hamna i det lätt stressade tillstånd som ofta infinner sig när man är ute med sina ryggsäckar som enda bas och har en tight tidsplan för att hinna rusa fram mellan alla turistfällor som man “bara måste se när man ändå är här”. Vill vi hänga vid vattnet skall vi hänga vid vattnet, vill vi dricka te i dimmiga bergsbyar skall vi dricka te i dimmiga bergsbyar. Svårare än så skall det inte behöva vara. Så med vinden i ryggen och blicken vid horisonten flyr vi fältet innan ännu en vinter sveper in över Sverige, första anhalt Reykjavik!

// Fredrik