Australiens östkust

Efter månader i stekheta länder var det dags för oss att flyga ner till Melbourne och uppleva klassiskt svenskt höstväder. Målet var att försöka ta oss upp längs östkusten för att i Cairns flyga vidare till Bali. Vi spenderade några dagar i Melbourne med att spana in gatorna, återknyta med en vän som vi träffade i San Fransisco förra året och dessutom nattetid följa landslaget i EM. Likt de flesta storstäder var det inte något i Melbourne som stack ut. Utseendemässigt påminde staden mycket med de amerikanska städer som vi besökte i USA. Melbourne är den stora kulturella huvudpunkten i landet medan Sydney är landets stora ekonomiska center. Detta märkte vi av och de båda städerna skiljde sig också åt vad gällde arkitektur och Melbournes gatusystem påminde en hel del om den brittiska stilen med väldigt raka gator och det var väldigt lätt att ta sig fram. I den absoluta stadskärnan var kollektivtrafiken också helt gratis vilket inte var helt fel. Det som vi först märkte av som en stor avvikelse från alla andra destinationer på vår resa var hur hostellen tagits över av människor som antigen jobbade eller sökte jobb. Detta såg vi framförallt i storstäderna. Detta gjorde att känslan var att man hela tiden invaderade i någons lägenhet eller privata rum trots att vi bodde i helt vanliga hostell. I både Melbourne och Sydney var det inte ovanligt att träffa människor som bott i samma dorm under flera månader. Vi hörde till och med berättelser i Melbourne om en kinesisk man som enligt myten bott på samma hostell i över 3 år.

DSC02978

DSC03017

DSC03035

DSC03042

DSC03054

DSC03059

DSC03069

DSC03074

DSC03086

DSC03089

Regnet och kylan tog lite udden av vårt besök i Melbourne och med en tågbiljett i fickan hoppade vi på ett tolvtimmars nattåg som skulle ta oss från Melbourne till Sydney. Där planerade vi att spendera två-tre dagar. I Sydney började temperaturen bli aningen bättre men det regnade väldigt mycket så därmed blev inte mycket gjort. Vi promenerade runt i stadens center och avslutade med att se Sverige förlora mot Italien. Likt Melbourne bodde vi på ett hotell där 95% av de boende arbetade. Vi slogs av en viss deppighet på detta ställe och drömmen om att åka till Australien och jobba kan sluta med att man stirrandes i tomma intet äter en stor portion pasta med tomatsås och kanske dricker två öl innan det är dags att gå till sängs.

Vi gjorde ett obligatoriskt stopp vid Operahuset i Sydney och Sydney Harbor Bridge. Operahuset är sedan 2007 med på Unescos världsarvslista och den vita fasaden består av cirka en miljon klinkerplattor från Ekeby i Skåne. Regnet tog sedan över vår vistelse i staden som annars också har utmärkta stränder och många parker att besöka.

DSC03112

DSC03119

DSC03126

DSC03133

DSC03140

DSC03174

Vi bytte sedan storstaden mot Byron Bay. Byron Bay skulle visa sig vara något helt annat än storstäderna i söder. Byron Bay är en surfhåla med cirka 5000 invånare och där gatorna är fyllda av hippies, gatuartister, avslagna surfare men också turister, överklassfolk och barnfamiljer. Det är ett uppsnofsat hippiemacka. Staden omges av gigantiska vita stränder som sedan 1970-talet varit populära hos surfare.

DSC03192

DSC03233

DSC03240

DSC03247

DSC03263

DSC03270

DSC03290

Den stora behållningen i Australien skulle visa sig ligga några timmar ut på den Australiensiska landsbygden. I närheten av Byron Bay finns en liten liten by vid namn Nimbin. Nimbin är en liten oas mitt bland bönder och hagar. Där har alternativa människor skapat egna livsstilar sedan 1970-talet. Allt kändes väldigt genuint och människorna i staden var vänliga varelser som drev butiker av alla möjliga slag men oftast med en touch av new age eller miljöaktivism. Vänlighet, kärlek, lokalt tänk, generositet är komponenter som är väldigt viktiga i ett samhälle jag vill vara en del av och allt det får du ta del av om du väljer att besöka eller bosätta dig i Nimbin. Staden har bland annat beskrivits som en gata i Amsterdams mest progressiva områden som slitits upp ur marken och sedan placerats mitt ute i den Australiensiska landsbygden.

DSC03311

DSC03314

DSC03321

DSC03346

Aquarius Festival hölls i Nimbin 1979 och den kan likans vid Woodstock festivalen i USA. Festivalen lockade 10.000 människor och många ser det som födelsen för hippierörelsen i Australien. Efter festivalen valde hundratals människor att stanna kvar i området och dessa människor skapade communes där man tillsammans gick ihop och köpte mark av ursprungsbefolkningen i området. En kultur som än idag lever kvar i området och efter att ha pratat med folket i staden fick vi bilden av att man tar hand om varandra och att det finns en vi mot dem känsla i Nimbin och där man ges chansen att leva ett alternativt liv i lung och ro om så önskas.

DSC03379

DSC03395

DSC03402

En gång varje år går en stor festival/protest av stapeln i Nimbin kallad MardiGrass. Vi hade inte turen att pricka in denna festival men vi hörde många vilda historier från tidigare år. Festivalen ämnar att reformera lagarna kring bruket av cannabis i Australien. Det började 1993 efter ett antal gripande och vad en del av ortsbefolkningen uppfattade som förföljelse från polisen och man fick helt enkelt nog och jagade poliserna som fick ta skydd inne i polisstationen. Stationen bombarderades med ägg och annat men stora delar av människorna som protesterade mot det orimliga i att förfölja och gripa människor som brukade cannabis ville genomföra en mer fridfull aktion och den första Mardigrass festivalen var ett faktum. I dag ingår också Hemp Olympix i festligheterna där man tävlar i både joint rullande och kast med bong.

Det kryllar av musik och konst i den lilla byn och huvudgatan består av färglada butiker som säljer allt från hemmagjorda kläder till tavlor och konst. Sea shepherd har en butik på gatan och de allra flesta butiker säljer tillbehör eller anspelningar till cannabiskulturen. Vi spenderade mycket tid med att bara vandra runt i butikerna och prata med de underbara människorna som jobbade i dem samma.

DSC03426

DSC03446

DSC03359

DSC03471

DSC03475

// Jonathan