Kapstaden och Lion’s head

Nimbin, Australien

Med midsommar i backspegeln har vi bestämt oss för att börja röra oss norröver från Nimbin, New South Wales där vi firade midsommar. Inte för att det var några andra svenskar i närheten men vi lyckades fånga andan av midsommar rätt bra genom att var ute i naturen som runt Nimbin närmast kan liknas vid ett Sagan om ringen-landskap. Som om inte det vore nog har även hastigheten på internetuppkopplingen tagit ett kliv i rätt riktning och äntligen har jag lyckats ladda upp de sista bilderna från Sydafrika.

DSC01533

DSC01568

DSC01575

DSC01584

DSC01562

Efter att ha spenderat lite över en vecka runt Johannesburg och Timbavati Game Reserv tog vi Shosholoza Meyl-tåget till Kapstaden. Tåget skulle enligt tidtabell ta 26 timmar men allt som oftast tar det mellan två och fem timmar mer än den utlovade tiden. Vi hade tydligen tur och efter cirka 28 timmar rullade vi in i centrala Kapstaden någorlunda utvilade trots att jag haft en åtta timmar lång diskussion om sakernas tillstånd med en religiös nigerian vid namn Jimmie kvällen innan i vår delade kupé. Förutom att diskutera tidens frågor fick vi lite insikt i hur annorlunda många afrikanska samhällen är, det är en sak att läsa om det och en helt annan att höra för oss främmande åsikter uttalas av en faktiskt person. Jimmie hade bott i flertalet länder på kontinenten och hans värderingar gällande familjen, religion, sexualitet och så vidare var minst sagt intressanta. Saken är den att samtliga svarta afrikaner vi stötte på under tiden i Sydafrika tyvärr levde upp till schablonbilden av en typisk afrikan med väldigt väldigt konservativa åsikter om det mesta. Tvärtom vår attityd i Sverige att etnicitet inte skall spela någon roll så betyder hudfärg allt i Sydafrika och det är något man pratar helt öppet om. Är man vit så kallas man vit och är man svart så kallas man svart, de som befinner sig mittemellan kallas för bruna. I Johannesburg är det generellt bättre integration mellan de olika grupperna och vi såg flera vita och svarta barn leka tillsammans medan i Kapstaden är det betydligt mer segregerat. Vissa barer och restauranger är fyllda med vita medan stället bredvid kan ha uteslutande svart kundkrets. När man som medlem av motsatt grupp kliver in på “fel” ställe får man konstiga blickar men inget värre än så, således är det mer av en social uppdelning som lever kvar trots att appartheid officiellt avskaffades 1994 och inget som har stöd i några lokala regler.

DSC01626

DSC01602

DSC01585

DSC01629

DSC01587

DSC01641

Kapstaden är en intressant stad som blandar höga hus och affärskvarter med småskalighet i form av villaområden och äldre trähusbebyggelse även i stadens centrala delar. Blandningen mellan det afrikanska och en västerländsk “hipsterkultur” full av trendiga caféer, restauranger och butiker är unik för just Sydafrika, naturligtvis beroende på den relativt stora vita befolkningen och de enorma ekonomiska klyftorna. Det går inte att prata om Sydafrika utan att nämna den enormt höga kriminaliteten i landets stora städer och detta beror naturligtvis på den stora fattigdomen och kanske ännu mer på de ekonomiska klyftorna. Dessvärre är “våldsam omfördelning av rikedom” väldigt vanligt på Kapstadens gator och detta stötte vi på vid flertalet tillfällen då lokala förmågor försökte råna oss eller andra resenärer som vi umgicks med under våra två veckor i Kapstaden. Innan vi kom till Sydafrika hade vi hört varningar om gatukriminalitet i en viss stad gång på gång och den har alltid visat sig vara obefogad. Den här gången visade det sig dock vara i underkant. Det är lätt att låta sig luras av de fina kvarteren i Kapstaden och tro att man är i ett västland men i själva verket är man i ett av de länder i världen med högst kriminalitet och i synnerhet grova våldsbrott. Beroende på vilket område av staden man rör sig i gäller det att alltid vara på sin vakt, att byta sida på gatan när man närmar sig människor som ser utslagna och desperata ut, vanligt hederligt vett alltså. Gör man detta så är det ingen fara att besöka Kapstaden men det går trots allt inte att undkomma faktumet att vi på nio månader aldrig känt oss hotade någon stans i världen och i Sydafrika blev vi utsatta för två rånförsök på två veckor.

Det var allt för den här gången. Jonathan kommer att återkomma med ett inlägg om Indien den närmaste veckan om uppkopplingen tillåter. Under tiden kommer vi att röra oss ut mot kusten igen och inom några dagar flyga upp till Carins i norra Australien där vi efter någon vecka flyger vidare till Bali.

Ta hand om er så länge // Fredrik

PS. Är det måhända någon som känner igen Mabu Vinyl i den första bildserien?

DSC01782

DSC01765

DSC01789

DSC01777

DSC01737

DSC01673

Buskens magi

Anjuna, Indien

Efter att ha bokat och betalat en mindre förmögenhet för en tredagars safari begav vi oss med flyg från Israel ner till Sydafrika. Vi sov en natt i Johannesburg för att sedan ta oss med buss till Timbavati och där fick vi valuta för varenda liten krona som vi betalat.

DSC00019

DSC01068

DSC01071

DSC01086

DSC01127

DSC01155

DSC01432

Den röda jorden och den varma solen omfamnade oss. Fåglarna och ekorrarna och den flygande “bananen” med sin gula näbb. Fåglarna som levde i symbios med flodhästarna och noshörningarna. De döda trädens grenar som skapade en dramatisk miljö i solnedgångarna. Storken som varje dag satt i samma träd och stirrade ut över området i väntan på matmöjligheter. Impalas som med sin rödbruna päls spred färg i området. Hyenorna som slaviskt följer efter lejonen och väntar på sin chans att sno åt sig en dödad vattenbuffel eller Kudo. Samma hyenor som aldrig dödar själva utan alltid förlitar sig på andras lycka för att själva finna mat. Små buskar, stora buskar, Amarula träd, fruktträd. Djurskelett som påminde om tidens gång. Vattenbufflar som nyfiket stirrade mot vår bil. Elefanter som smått aggressivt funderade på att storma vår bil i kvällsmörkret. Roobois teet på morgonen, Robois teet ute i busken. Busken med sina snåriga vägar, busken med stora asfalterade vägar. Vägar som slingrade sig i labyrinter runt vårt läger. Vägar som gick genom de uttorkade floderna. Vattenhålen med elefanter och vattenbufflar. Vattenhål med en ensam flodhäst som dagtid endast visar upp sina stora näsborrar. Leoparden som graciöst vandrade i skymning och som lika graciöst klättrade upp i ett träd för att spana efter nästa byte. Trädhuset som bjöd på möjligheten att sova under bar himmel. Ja det finns mycket att älska med den safariupplevelse som vi var med om.

DSC01147

DSC01149

DSC01153

DSC01177

DSC01192

DSC01304

DSC01315

DSC01335

DSC01193

DSC01379

DSC01396

DSC01449

Sydafrika hade något som vi tidigare inte upplevt på resan och det var ett lugn hos sydafrikanerna själva men också ett lugn som fanns ute i naturen. Lejonen som sover dagarna i enda, flodhästarna som smyger under vatten om dagarna för att på natten ge sig ut på jakt. Det går långsamt och stress verkar inte existera. Varken hos naturen, djuren eller i vår upplevelse. Amos och Andrew som var vår chaufför respektive spårare tog det lugnt och med tålamod fick vi se allt vi hade kunnat drömma om. Amos har bott hela sitta liv i området kring Timbavati och det märktes på hans stora kunskaper om området och det märktes att han älskade att vara ute i naturen. Vi tyckte inte mindre om honom när han efter middagen en av kvällarna medgav att han aldrig varit i Johannesburg och att han inte gillar städer utan att han trivs ute i naturen bland djuren.

DSC01393

DSC01121

DSC01320

DSC01357

DSC01368

DSC01416

DSC01429

DSC01440

DSC01455

Efter våra fantastiska dagar i busken och några dagar med lugn och ro på ett hostel i Johannesburg var det dags för oss att ta oss till Kapstaden. Vi tog taxi till tågstationen och hoppade på tåget och hittade snabbt till vår sovvagn. Det skulle visa sig att vi skulle få dela vagn med en trevlig man vid namn Jimmy från Nigeria som jobbar och lever sitt liv i Sydafrika och en skotsk kille som arbetar på Zanzibar men som nu skulle spendera några veckor i Sydafrika. Sittandes i restaurangvagnen med varsin öl i handen tittandes på en sol som sakta segnade ner på himlen inledde vi vår 26 timmars tågresa mot Kapstaden.

//Jonathan