Kingdom of Cambodia – Part two

“Alla vet vi ju att mycket, ja kanske det mesta, av det som nu sägs och skrivs om Kambodja är lögn och spekulation. Det var helt nödvändigt att evakuera Phnom Penh. Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det skulle komma att kräva stora offer av befolkningen. Men det är ju inte det som nu är vårt problem. Problemet är att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa alla lögner som sprids av Kambodjas fiender.”

I Sydostasien mitt emellan populära klassiker som Thailand och Vietnam ligger det lilla fattiga Kambodja. Landet är mest känt för Angkor Vat och folkmordet som ägde rum under de Röda Khmerernas styre 1975-1979. Citatet som inleder denna text är hämtat från en debatt i Sveriges Radio 1976 och uttalades av Birgitta Dahl, sedermera mångårig talman i Sveriges riksdag. När man besöker något av landets alla museum och minnesplatser som avhandlar folkmordet framgår en viss smutskastning av Sverige, något som också är motiverat då svenska socialister och kommunister kraftigt bidrog till propagandakriget mot de som flytt till grannländer som Thailand och Vietnam och där valde att berätta för internationella medier om det hejdlösa dödande som pågick. Inte blev det bättre när en svensk delegation led av ingen mindre än Jan Myrdal tilläts resa runt relativt fritt i landet år 1978, något som vid den här tiden var helt unikt. De få utlänningar som över huvud taget fick inresetillstånd hölls under bevakning i huvudstaden Phnom Penh. Väl hemma i Sverige igen vittnade den svenska delegationen om att det minsann inte pågick något folkmord i Demokratiska Kampuchea som landet då hette och på så sätt bidrog man ytterligare till att kasta tvivel över rapporterna om vad som verkligen utspelande sig i Kambodja. I nutid när vi sitter med facit i hand vet vi att mellan 1,7 och 3,0 miljoner människor fick sätta livet till under de fyra år som de Röda Khmererna var vid makten, om vi antar att den högsta siffran är korrekt så skulle det ha rört som om så mycket som en tredjedel av landets totala befolkning. Detta gör det till det procentuellt sett värsta folkmordet på ett lands totala befolkning genom alla tider. Med bakgrund i landets mörka historia är det än mer imponerande att lokalbefolkningen i omröstning eller omröstning brukar nämnas som ett av världens vänligaste folk för turister att umgås med, allt som oftast högre upp på listorna än det betydligt mer omtalade Thailändska ditot.

dsc05292

dsc05090

dsc05063

dsc05100

dsc05053

dsc05084

dsc05058

dsc05031

dsc05015

Faktum är att trots allt negativt i backspegeln så är Kambodja på frammarsch, ekonomin växer så det knakar även om det är från väldigt låga nivåer jämfört med andra länder i regionen. När man reser runt i landet känns det som att det riktigt osar av framtidstro hos lokalbefolkningen och trots att majoriteten av de arbetsföra fortsatt är sysselsatta med jordbruk är andelen som arbetar med turism på stadig uppgång. På sikt har man ambitionen att på allvar ta upp kampen med Thailand och Vietnam gällande turismen i närområdet och flera stora etableringar är på gång längs landets kustremsa. För de lite mer medvetna resenärerna är detta inte något särskilt önskvärd utveckling eftersom de flesta som reser till Kambodja gör det för att slippa de turistgetton som framförallt är förknippande med Thailand. Risken är också att landet gör sig allt för beroende av de inkomsterna som turismen medför och om dessa sedan faller bort i händelse av internationella konflikter eller ekonomiska kriser riskerar ekonomin att kollapsa. Nu är det kanske så att en av Asiens absolut fattigaste länder inte har särskilt mycket att välja på och helt enkelt tar vad man får när det gäller möjligheter till ekonomisk tillväxt. Vill man stötta Kambodja på vägen ut ur fattigdom och elände tycker jag personligen att man skall välja att åka dit istället för Thailand nästa gång det skall åkas på solsemester. Har man inget emot en lite mer opolerad yta och äventyrliga bussresor så är de två länderna relativt jämförbara för en backpacker, till Kambodjas fördel skall också nämnas att det ofta är en del billigare än grannlandet.

Vi snurrar vidare i rapporteringen från Sydostasien och nästa gång är det tänkt att Jonathan skall göra comeback med en post från Vietnam.

Trevlig helg! // Fredrik

dsc05124

dsc05129

dsc05120

dsc05445

dsc05368

dsc05437

dsc04681

dsc05402

dsc05375

Return from the dead with Angkor Wat

Gothenburg, Sweden

Tro det eller ej men vi är tillbaka från det döda. I takt med att vår resa led mot sitt slut tröt också motivationen till att sitta inne en dag och redigera bilder och skriva bloggposter. Nu när vi har kommit hem till Göteborg igen och internet äntligen är vindsnabbt tänker vi trots allt dela med oss av lite bilder från de platser som ännu ej synts till på hemsidan. Vi tar vid där vi slutade helt enkelt och först ut är det som utan konkurrens är Kambodjas mest kända besöksmål beläget i utkanten av landets femte största stad Siem Reap. Vi talar naturligtvis om det världsberömda tempelkomplexet Angkor. Arkeologer tvistar något om när templen ursprungligen uppförts men vi kan anta att det rör sig om cirka 1000 år tillbaka i tiden och att det ursprungliga syftet med uppförandet var att Angkor skulle agera huvudstad och religiöst centrum i det relativt omfattande Khmerriket. Eftersom hela området är för stort för att ta sig runt till fots rekommenderas det att man antingen hyr en motorcykeltaxi eller en vanlig bil, av kostnadsskäl föredrog vi det förstnämnda. För helt klart överkomliga 16 dollar hade jag och Jonathan samt en okänd indisk herre från vårt vandrarhem hyrt en motorcykeltaxi med tillhörande chaufför i en halv dag. Vi anlände till det mest kända templet Angkor Vat lagom till soluppgången för att i lugn och ro sätta oss ned och spana in solens återkomst. Dessvärre och kanske inte helt oväntat delade vi denna idé med några tusen andra besökare och istället fick man armbåga sig fram bland horder av turister för att över huvud taget få fritt synfält mot templet över den så populära lilla sjön som är belägen framför huvudingången. När vi väl hade lyckats med detta visade det sig att det var alltför molnigt denna dag och den vackra soluppgången var milt sagt icke existerande. Istället för att stå kvar och vänta på något som ändå inte skulle infinna sig drog vi iväg och tog oss in i templet som de första femtio besökarna. Genom att omedelbart gå så långt bort som möjligt från ingången fick vi möjlighet att i någon kvart eller så vandra runt helt ostörda inne i det som kanske är Sydostasiens mest kända besöksmål. Ibland och då menar jag verkligen ibland kan det faktiskt löna sig att vara uppe innan tuppen.

Det kommer mera så stay tuned! // Fredrik

dsc04684

dsc04715

dsc04734

dsc04754

dsc04799

dsc04915

dsc04854

dsc04858

dsc04846

dsc04901

dsc04871

dsc04851

dsc04943

dsc04961

dsc04956

dsc04832

Calling out from Bali

Hanoi, Vietnam

Nu börjar det närma sig slutet på vår resa och bortsett från Japan och Hong Kong är länderna i Sydostasien den sista stationen på en kulturell odyssé. Ett land som hade fått mycket goda vitsord från vänner och medresenärer det senaste året var Indonesien i allmänhet och ön Bali i synnerhet. Vi började vårt besök med att bo hos en indonesisk familj i Ubud som närmast kan beskrivas som en stor by belägen en timma in i landet. Denna turistort beskrivs ofta som en av öns lugnare platser där man kan sysselsätta sig med yoga och ta det allmänt piano. Det kan hända att det hade med högsäsongen att göra men i vårt tyckte var Ubud allt annat än lugnt, de trånga gatorna var fyllda med restauranger, barer och klädaffärer och turisterna rörde sig i stora grupper som aldrig tycktes sina. Inget ont som inte för något gott med sig dock, den stora förekomsten av västerländska turister skapade ett underlag för flertalet hälsokostinriktade restauranger med fokus på vegetarisk mat av hög kvalitet. Man behövde aldrig leta länge efter att hitta en restaurang med raw-food, tofu och tempeh. Det var helt enkelt länge sedan vi åt så mycket bra käk som i Ubud. 

dsc03676

dsc03707

dsc03572

dsc03880

dsc03889

Efter Ubud var det dags att röra sig söderut mot kusten igen och näst på tur stod kustsamhällena Seminyak och Jimbaran. Om det var många turister och hög grad av exploatering i Ubud så är det ingenting jämfört med nyss nämnda duo där Seminyak är klassens värsting. Vi kände efter några dagars festande att det var för många engelsmän och holländare i linnen med ölmärken på för vår smak och således drog vi vidare till en lugn del av Jimbaran. Väl där hittade vi ett vandrarhem som låg vackert beläget på en kulle, att de hade en fräsch 25-meters pool gjorde inte saken sämre. Efter fem dagar av solande och badande och allmänt lata dagar var det dags för Jonathan att bryta upp och åka till Thailand för att möta upp en vän. Själv kände jag mig inte färdig med Bali utan stannade kvar i ytterligare två veckor. 

dsc04302

dsc04286

dsc04266

dsc04157

dsc03978

dsc04154

Det första resmålet på egen hand för min del blev den lilla fiskebyn Amed på ostkusten cirka fyra timmar från Seminyak och Jimbaran. Väl där bodde jag tio dagar på ett dykcenter ägt av en fransman. Den ena dagen var den andra lik och fördrevs med snorkling på de närliggande korallreven som man enkelt kunde nå från stränderna, det marina livet var fantastiskt med hundratals sorter färgglada fiskar och koraller. Eftersom avstånden var relativt stora var det nödvändigt att hyra en scooter för att kunna ta sig upp och ned längs kusten samt att komma från dykcentret till närmaste restaurang. När det man tröttnat på snorkling och dykning körde vi alla runt på landet i området och besökte tempel och risodlingar eller bara allmänt åkte runt och såg oss omkring. När mörket sedan föll samlades 10-15 personer från dykcentret på någon restaurang nere vid vattnet för att äta middag och dricka några öl eller “arak attack” som är en drink gjord på hembränt risvin och apelsinjuice. Den smakar dessvärre inget vidare med tanke på att spriten ofta är minst 80% men det är i alla fall helt säkert att dricka den i Amed, detta till skillnad mot de stora turistorterna i söder där otaliga besökare blivit blinda på grund av att de ovetande druckit metanol. Fiskarna i Amed tillverkar sitt eget risvin och de garanterade att det bara innehöll ethanol vilket åtminstone kändes ganska betryggande. Tanken var att endast stanna några dagar i den lilla byn och sedan åka vidare till Giliöarna men jag trivdes så bra i Amed att jag blev kvar där under resten av tiden på Bali. Visst kan man tycka att ön är lite väl exploaterad och det stämmer bra att Kuta, Sanur och Seminyak i söder har mer gemensamt med Ibiza och Phuket än den så ofta hyllade paradisön som de faktiskt är belägna på. Skillnaden mellan de traditionella turistorterna som nyss nämnts och de nyare områdena i nordost är dock milsvid, vill man ha lugn och ro och umgås med lokalbefolkningen skall man istället söka sig till Lovina eller Amed med kringliggande byar. Det finns ju ingen större anledning att åka till andra sidan jorden för att kröka ned sig med andra västerlänningar, det kan man göra på betydligt närmare håll. 

Ha det så bra så länge! // Fredrik

dsc04235

dsc04332

dsc04313

dsc04321

dsc04382

dsc04365

Australiens östkust

Efter månader i stekheta länder var det dags för oss att flyga ner till Melbourne och uppleva klassiskt svenskt höstväder. Målet var att försöka ta oss upp längs östkusten för att i Cairns flyga vidare till Bali. Vi spenderade några dagar i Melbourne med att spana in gatorna, återknyta med en vän som vi träffade i San Fransisco förra året och dessutom nattetid följa landslaget i EM. Likt de flesta storstäder var det inte något i Melbourne som stack ut. Utseendemässigt påminde staden mycket med de amerikanska städer som vi besökte i USA. Melbourne är den stora kulturella huvudpunkten i landet medan Sydney är landets stora ekonomiska center. Detta märkte vi av och de båda städerna skiljde sig också åt vad gällde arkitektur och Melbournes gatusystem påminde en hel del om den brittiska stilen med väldigt raka gator och det var väldigt lätt att ta sig fram. I den absoluta stadskärnan var kollektivtrafiken också helt gratis vilket inte var helt fel. Det som vi först märkte av som en stor avvikelse från alla andra destinationer på vår resa var hur hostellen tagits över av människor som antigen jobbade eller sökte jobb. Detta såg vi framförallt i storstäderna. Detta gjorde att känslan var att man hela tiden invaderade i någons lägenhet eller privata rum trots att vi bodde i helt vanliga hostell. I både Melbourne och Sydney var det inte ovanligt att träffa människor som bott i samma dorm under flera månader. Vi hörde till och med berättelser i Melbourne om en kinesisk man som enligt myten bott på samma hostell i över 3 år.

DSC02978

DSC03017

DSC03035

DSC03042

DSC03054

DSC03059

DSC03069

DSC03074

DSC03086

DSC03089

Regnet och kylan tog lite udden av vårt besök i Melbourne och med en tågbiljett i fickan hoppade vi på ett tolvtimmars nattåg som skulle ta oss från Melbourne till Sydney. Där planerade vi att spendera två-tre dagar. I Sydney började temperaturen bli aningen bättre men det regnade väldigt mycket så därmed blev inte mycket gjort. Vi promenerade runt i stadens center och avslutade med att se Sverige förlora mot Italien. Likt Melbourne bodde vi på ett hotell där 95% av de boende arbetade. Vi slogs av en viss deppighet på detta ställe och drömmen om att åka till Australien och jobba kan sluta med att man stirrandes i tomma intet äter en stor portion pasta med tomatsås och kanske dricker två öl innan det är dags att gå till sängs.

Vi gjorde ett obligatoriskt stopp vid Operahuset i Sydney och Sydney Harbor Bridge. Operahuset är sedan 2007 med på Unescos världsarvslista och den vita fasaden består av cirka en miljon klinkerplattor från Ekeby i Skåne. Regnet tog sedan över vår vistelse i staden som annars också har utmärkta stränder och många parker att besöka.

DSC03112

DSC03119

DSC03126

DSC03133

DSC03140

DSC03174

Vi bytte sedan storstaden mot Byron Bay. Byron Bay skulle visa sig vara något helt annat än storstäderna i söder. Byron Bay är en surfhåla med cirka 5000 invånare och där gatorna är fyllda av hippies, gatuartister, avslagna surfare men också turister, överklassfolk och barnfamiljer. Det är ett uppsnofsat hippiemacka. Staden omges av gigantiska vita stränder som sedan 1970-talet varit populära hos surfare.

DSC03192

DSC03233

DSC03240

DSC03247

DSC03263

DSC03270

DSC03290

Den stora behållningen i Australien skulle visa sig ligga några timmar ut på den Australiensiska landsbygden. I närheten av Byron Bay finns en liten liten by vid namn Nimbin. Nimbin är en liten oas mitt bland bönder och hagar. Där har alternativa människor skapat egna livsstilar sedan 1970-talet. Allt kändes väldigt genuint och människorna i staden var vänliga varelser som drev butiker av alla möjliga slag men oftast med en touch av new age eller miljöaktivism. Vänlighet, kärlek, lokalt tänk, generositet är komponenter som är väldigt viktiga i ett samhälle jag vill vara en del av och allt det får du ta del av om du väljer att besöka eller bosätta dig i Nimbin. Staden har bland annat beskrivits som en gata i Amsterdams mest progressiva områden som slitits upp ur marken och sedan placerats mitt ute i den Australiensiska landsbygden.

DSC03311

DSC03314

DSC03321

DSC03346

Aquarius Festival hölls i Nimbin 1979 och den kan likans vid Woodstock festivalen i USA. Festivalen lockade 10.000 människor och många ser det som födelsen för hippierörelsen i Australien. Efter festivalen valde hundratals människor att stanna kvar i området och dessa människor skapade communes där man tillsammans gick ihop och köpte mark av ursprungsbefolkningen i området. En kultur som än idag lever kvar i området och efter att ha pratat med folket i staden fick vi bilden av att man tar hand om varandra och att det finns en vi mot dem känsla i Nimbin och där man ges chansen att leva ett alternativt liv i lung och ro om så önskas.

DSC03379

DSC03395

DSC03402

En gång varje år går en stor festival/protest av stapeln i Nimbin kallad MardiGrass. Vi hade inte turen att pricka in denna festival men vi hörde många vilda historier från tidigare år. Festivalen ämnar att reformera lagarna kring bruket av cannabis i Australien. Det började 1993 efter ett antal gripande och vad en del av ortsbefolkningen uppfattade som förföljelse från polisen och man fick helt enkelt nog och jagade poliserna som fick ta skydd inne i polisstationen. Stationen bombarderades med ägg och annat men stora delar av människorna som protesterade mot det orimliga i att förfölja och gripa människor som brukade cannabis ville genomföra en mer fridfull aktion och den första Mardigrass festivalen var ett faktum. I dag ingår också Hemp Olympix i festligheterna där man tävlar i både joint rullande och kast med bong.

Det kryllar av musik och konst i den lilla byn och huvudgatan består av färglada butiker som säljer allt från hemmagjorda kläder till tavlor och konst. Sea shepherd har en butik på gatan och de allra flesta butiker säljer tillbehör eller anspelningar till cannabiskulturen. Vi spenderade mycket tid med att bara vandra runt i butikerna och prata med de underbara människorna som jobbade i dem samma.

DSC03426

DSC03446

DSC03359

DSC03471

DSC03475

// Jonathan